Ingen är som man tror här i världen. Ingen och inget. Den slutsatsen drar Nathalie, den 15-åriga huvudpersonen i Katarina von Bredows ungdomsroman, Expert på att rodna. De visdomsorden kan stå som motto för hela berättelsen, där det som alltid i von Bredows böcker rör sig om relationsdramatik, om kärlek, förälskelse och svartsjuka.

I ”Expert på att rodna” är det två generationers känslostormar som skildras. Nathalies mamma Lucia har förälskat sig i den trygge och präktige Bo med hästgård på landet och tonårig son. Nu ska Lucia och Bo flytta ihop, vilket innebär att Nathalie får skiljas från bästisen Maja och komma till en ny skola. Samtidigt får hon möjlighet att rida och hon lär också känna Jerker, Bos son som går i klassen över henne.

Mellan Lucia och Bo blir det häftiga konflikter, följda av lika dramatiska försoningar. De visar sig ha högst olika uppfattningar om både heminredning och barnuppfostran. Samtidigt växer det fram en allt starkare attraktion mellan Nathalie och Jerker, åtminstone från Nathalies sida. Det kunde gott och väl ha räckt med att skildra dessa de vuxnas och de ungas känsloförvecklingar. Men von Bredow har försökt att få med betydligt mer än så.

Hon ger inblick i förhållandena i Nathalies nya skola och visar den strikta hierarkin i klassen, alltifrån den ledande Ira till hackkycklingen My. Hon skildrar också den typiska tonårsfesten med måttlöst drickande, hångel och vandalisering. Dessutom kan romanen läsas som en hästskildring med ingående beskrivningar av arbetet i stallet, vården av hästarna och av härliga ritter utomhus.

I fråga om personskildringen arbetar von Bredow med kontraster och låter olika gestalter spelas ut mot varandra. Berättarperspektivet är Nathalies och läsaren får via hennes erfarenheter omvärdera en del personer. Liksom i den äldre flickboken visar sig den attraktive charmören vara en riktigt ful fisk, medan den som till en början framtonade som trist och grå så småningom avslöjar sina goda kvaliteter.

Dock blir känslokasten väl många. Flera allvarliga ämnen som anorexi, cancer och depression förekommer i periferin. Om berättelsens huvudmotiv hade renodlats och fått dominera hade persongestaltningen kunnat bli mer nyanserad och mindre stereotyp.

Vad som är positivt är von Bredows medryckande och slagfärdiga berättarstil. ”Expert på att rodna” är också en roman om kvinnostyrka. Det är uppfriskande att läsa om Lucias och Nathalies revolt mot männens ordning på gården. På romanens slutsidor närmast stormar de in med färgburkar och tapetrullar i häftiga kulörer. Nu ska det diskret beiga och grågröna försvinna, en färgförändring med en tydlig symbolik. Något nytt och hoppfyllt är på väg att växa fram.