Sista året på gymnasiet. Inget har hänt, inget hände. Livet pågår, som vanligt. Gustav är fortfarande oskuld, har samma polare. Hans mamma är fortfarande död. Hans farsa är fortfarande en främling.
I lager på lager presenterar Johanna Lindbäck, i denna skickligt komponerade debut, en historia som i sina enskildheter många gånger kan tyckas tillspetsad och skåpmatsmässig, men vars helhet överraskar med funktionell elegans.
Miljöerna och problematiken är knappast nya, vilket också understryks, ett flertal stereotyper lyfts fram, används och skärskådas: Gustav, ensam pojke, oerfaren, får oväntad hjälp av en något mer populär, snygg, flicka – Elin – att växa och erövra en ny social roll. Missförstånd uppstår, budskap feltolkas. En kvinnlig lärarvikarie, äldre, men fortfarande åtkomligt ung, universitetsstuderande, sänder i sin tur tvetydiga signaler, förför med litteraturlistor och visar sig slutligen ha en affär med Gustavs pappa, universitetslärare i engelska. En smärre katastrof briserar och orsakar vändning och personliga insikter, både för Gustav och pappan.
Relationen mellan Gustav och Elin är ömsint och gripande om än på ett tillrättalagt vis, läsaren styrs med säker hand mot igenkännanden och insikter i det sociala och känslomässiga spelet, utan att överraskas. Det är omsorgsfullt skildrat, liksom även situationen med fadern och det trauma som moderns död utgör. Välkommet är också både Gustavs och Elins bemötanden och uppbrytanden av gymnasistberättelsens sociala klichéer.
En liten chock formar sig till en genremedvetet snygg historia, utförd med välavvägd pedagogisk handledning, under kontroll: utmanande både vad gäller tilltal och uppbyggnad, men med vidhängande bismak av sanktionerad utmaning.
En mer akut relevans uppstår när berättarrösten kommer nära, då blicken riktas mot detaljen, bort från helhetens pusselspel. Texten blir under dessa, relativt sällsynta, omständigheter mer än känsligt välbekant, inte längre omedelbart överskådlig, inte längre reducerbar till vacker berättarstruktur och drabbande intrig – äntligen något verkligare, ett hotande, välkommet, kaos.
Skickligt komponerad debut
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se Läs reglerna i sin helhet










