I romanen ”Allt detta tillhör mig” berättar den tjeckiska författarinnan Petra Hůlová om fem mongoliska kvinnor från tre generationer. I centrum står tre systrar, de två andra rösterna tillhör deras mor och en av systrarnas dotter.

Petra Hůlová skriver i jag-form. Hon låter berättelserna brytas mot varandra och ny betydelse uppstå i sprickorna mellan dem.

Romanen bygger även på ett par genomförda motsättningar på den tematiska nivån: mellan generationerna och mellan stad och landsbygd. Den äldsta kvinnan är formad av livet i byn, medan två av hennes döttrar ger sig av till huvudstaden i desperata försök att förverkliga ett annat liv. Men båda prostituerar sig, och det är som om de konflikter som genererar både skeendet och den självförståelse som kommer till uttryck genom gestalternas monologer förblir olösta.

Den yngsta kvinnans bitterhet sedan hon fått klart för sig hur modern tjänar deras uppehälle förstärker det oförlösta intrycket.

Petra Hůlovás roman är ytterst läsvärd. Hon tecknar skarpa porträtt av sina gestalter och sätter dem i laddat samspel med miljön. I sin konsekventa gestaltning av det samspelet blir hon närmast en klassisk naturalist. Något utrymme för att bryta loss från det arvs- och miljöformade medvetandet ges knappast i romanen. Kvinnorna som ger sig av till Ulaanbaatar tycks snarare återskapa livsmönstren de flydde från – fast i radikalt annan form.

Till det starka intrycket bidrar också den detaljpregnans som präglar Petra Hůlovás prosa. Både byn och huvudstaden framträder i sinnligt mångfasetterade former, i ett myller av dofter och syn- och hörselsensationer. När Petra Hůlová beskriver kvinnornas kläder skapar hon dessutom en taktil förnimmelse utöver de sociala konnotationer som knyts till klädedräkten.

Så förgrenas texten i en sällsam rikedom av associationer och sinnesintryck, som förstärker dess sociala laddning.