Alfred Ander är namnet på den sista personen som avrättades i Sverige. Det skedde 1910 med en giljotin som några år tidigare införskaffats för detta ändamål, men som bara kom att användas denna enda gång. Efter avrättningen av Ander blossade återigen debatten om dödsstraffet upp i Sverige. Den liberala opinionen gjorde att de dödsdomar som utdömdes under de följande åren omvandlades till livstidsstraff. Dödsstraffet avskaffades (i fredstid) sedan formellt 1921.
Om Alfred Anders sista tid i livet handlar Joakim Forsbergs nya roman Liv för liv, vilken infriar de högt ställda förväntningar som man kunde ha på författaren efter novellsamlingen ”Den ni söker är inte här” (1991). Forsbergs roman speglar bakgrunden till avrättningen från tre perspektiv: först får vi ta del av åklagarens redogörelse, därefter av Anders tankar i fängelsecellen dagen före straffets verkställande. Slutligen presenteras skeendet ur bödeln Anders Gustaf
Dalmans perspektiv dagen före avrättningen.

Romanens epicentrum ligger i den spänning som skapas mellan de två sistnämnda skildringarna: Alfred Anders utfall mot samhället och den offentliga moralen kan stundtals leda tankarna till Camus beskrivning av Mersaults väntan på sin avrättning i romanen ”Främlingen”. Liksom Mersault är Ander helt oemottaglig för fängelseprästens försök att få till stånd en botgörning. Dalmans framställning är i sin tur riktad mot de intellektuellas moderiktiga partitagande mot dödsstraffet, men landar ändå till slut i ett svavelosande utfall mot dödsstraffet, vilket avfärdas på ett sätt som är så frenetiskt att associationerna går till Dostojevskijs konservativa religiositet.
Det är som framgår inte några små frågor som Forsberg tar sig an: med sin nya roman skriver han snarast in sig i en existentiellt orienterad litteraturtradition - och han gör det med bravur. Ty inte bara lyckas Forsberg knyta an till flera i nutiden högst angelägna frågor - om skuld och straff, om
straffets funktion, om relationen mellan sinnessjukdom och brott, om medieskapade folkopinioner, om romantisering av brottslingar etcetera. Han lyckas dessutom levandegöra det förflutna.

Det må i romanen finnas en del anakronistiska inslag rent språkligt, men å andra sidan ligger det i den fiktiva prosans karaktär att skapa ett konstspråk och inte bara reproducera och kopiera. Inte minst imponeras man av det lätta handlag med vilket han skapar en tidsatmosfär, i redogörelsen för Anders märkliga förehavanden före och efter brottet: den kallblodiga avrättningen av att ungt kvinnligt affärsbiträde på ett växlingskontor som han sedan länsar på pengar. Vägen fram till Anders brott följs via den före detta kyparens misslyckade försök att driva hotellrörelser, och hans tilltagande lungtuberkulos vilken gör honom alltmer arbetsoduglig och alltmer benägen at sätta sig i skuld. Efter mordet och rånet följer den märkliga resan med en jättelik koffert fylld med mat till fadern i Skärgården, där sedan polisen
hittar Ander och dennes fru.

Mot Ander kontrasteras Dalman som företräder ett redan vid den här tiden föråldrat borgerligt mansideal där det gäller att till varje pris sätta sig över njutningslystnad, att visa självbehärskning och underordna sig den genom traditionen konsoliderade normuppfattningen.
I skildringen av det tragiska i Dalmans belägenhet bränner det onekligen till i denna berättelse. Dalman är tillika med Ander föraktad men utan att besitta den lockande destruktiva lyster som i mångas ögon utmärker brottslingen. I stället bär Dalman tålmodigt sitt ok, trots att han både bespottas av pöbeln och av de makthavare som i sitt koketterande med en ofarlig liberalism aldrig skulle drömma om att försvara den konservative bödeln som vigt sitt liv till att upprätthålla de lagar som till så stor del syftar till att skydda dem.
Ander lyckas i någon mån göra sig immun mot Dalmans moraluppfattning genom att han tycks ha eftersträvat döden i så hög grad att avrättning inte längre framstår som ett
rättmätigt straff. Så på mer än ett sätt kan denna roman sägas skildra en värld där dödsstraffet har spelat ut sin roll, vilket i sin tur blir till en träffande bild av en grundläggande samhällelig förändring i riktning mot den moderna värld där vi i dag lever. Till stor del är det förstås därför som denna roman ter sig så angelägen: den lyckas med en spännande intrig ge liv åt det förgångna samtidigt som den belyser viktiga frågor i vår nutid.