Den amerikanske författaren James Bamford har framför allt blivit känd för sina böcker om den amerikanska signalspaningsmyndigheten NSA, National Security Agency. Bamfords senaste bok om samma organisation ”The Shadow Factory” är kanske mer kritisk än de tidigare böckerna ”The Puzzle Palace” och ”Body of Secrets”. Bokens styrka är att den fokuserar på signalspaningens villkor när det gäller terrorbekämpning, men detta blir paradoxalt nog samtidigt dess svaghet när författaren helt förbigår denna underrättelseforms betydelse för andra viktiga områden som exempelvis stöd till internationella militära insatser, utrikespolitik eller kontraspionage.

Bokens första del utgörs av en mycket välskriven genomgång av al-Qaidas förberedelser inför angreppen mot World Trade Center och Pentagon den 11 september 2001, tillsammans med en beskrivning av hur dessa gärningsmän hade kunnat upptäckas i tid just genom en välriktad signalspaningsinsats.

Onekligen får man intrycket av att författaren gör en annan analys än 11 september-kommissionen. I deras slutbetänkande spelade inte signalspaning någon större roll medan CIA:s och FBI:s insatser fick betydligt större utrymme.

Emellertid styrker Bamford samma kommissions huvudtes att samarbetet mellan de olika aktörerna inom den amerikanska underrättelseväsendet i detta fall var undermåligt. NSA hade knappast på egen hand kunnat förhindra attentaten. FBI hade däremot haft ett bättre underlag för att gripa attentatsmännen i ett tidigare skede om ett bättre fungerande samarbete mellan dessa myndigheter hade funnits. NSA hade exempelvis kunnat fortsätta följa terroristernas omfattande telefontrafik efter att de anlänt till USA.

Å andra sidan ställer författaren frågan om detta förhållande egentligen hade varit önskvärt, eftersom NSA i så fall hade behövt betydligt större lagliga befogenheter att agera inom USA:s gränser. Det är nämligen för NSA, liksom för vårt eget FRA, inte tillåtet att spana mot mål inom det egna landet. Följdfrågan är då om NSA:s spaning mot mål i andra länder egentligen har någon betydelse för den inre säkerheten.

Terrorister bryr sig inte om nationsgränser eller andra territoriella begränsningar för sin verksamhet. Frågan är om de myndigheter som ansvarar för den inre säkerheten (i detta fall främst FBI) bättre hade kunnat ta tillvara de signalspaningsuppgifter som NSA till exempel hade inhämtat om en av al-Qaidas viktigaste baser i Jemen. Eller hade man bara fått en uppfattning om vilka personer som kunde tänkas vara på väg till USA utan också fått en aning om nätverkets internationella dimension.

Nu fastnade många av dessa uppgifter i FBI:s databaser utan att man insåg deras betydelse, men rätt använda och analyserade kunde dessa underrättelser ha haft ett avgörande inflytande på utgången. Med andra ord bör varje lands säkerhetstjänst ha ganska stor nytta av de uppgifter som en signalspaning kan inhämta om olika säkerhetshotande nätverks internationella verksamhet.

Boken övergår i sin andra hälft till en kartläggning av NSA och alla dess kontakter i främst den privata underrättelsebranschen. I USA har en rad olika företag vuxit upp kring NSA för att kunna erbjuda alltmer exklusiva och avancerade tekniska lösningar för hantering av de enorma mängder inspanat material som flyter in i NSA:s datorer.

Denna redogörelse är synnerligen tankeväckande men tenderar att bli alltför teknisk och ter sig dessutom ganska främmande för en svensk läsare eftersom någon motsvarande privatisering av annars statliga underrättelsefunktioner inte finns här. ”The Shadow Factory” är en bok som i första hand vänder sig till en amerikansk publik men med tanke på den debatt om signalspaning som pågått i vårt land har den ändå sina poänger för en svensk läsekrets.

Bamford argumenterar starkt för att en signalspaningsmyndighet inte skall få spana mot objekt inom det egna landet. Dock understryker han på ett förnämligt sätt att avsaknaden av signalspaningsuppgifter rörande terroristers internationella verksamhet ändå är av avgörande betydelse för kartläggningen av terrorister inom det egna landet. Att reglera signalspaning i lag är ett grannlaga arbete, vilken åsikt man än företräder.