Baronen och äventyraren Eric Hermelin, under många år legosoldat i den brittiska armén i Asien, tillbringade sina sista 35 levnadsår på sinnessjukhuset S:t Lars i Lund, fram till sin död 1944. För att fördriva all denna tid översatte han drygt 10000 sidor av persisk poesi. Dessa översättningar gavs ut i inalles 36 volymer. Tryckningen bekostades av baronen själv.
Detta var början till den persiska poesins livgivande inflöde i förra århundradets svenska poesi. Vilhelm Ekelund hann smittas av suggestionskraften, efter honom och i ännu högre grad Gunnar Ekelöf och Dag Hammarskjöld. Omar Khayyam, Hafiz och Rumi – det är persiska poeter som sedan länge är inlemmade i vår poetiska tradition. De tillhör vad Goethe kallade världslitteraturen. Redan allas vår vidsynte Goethe kände till dem och insåg deras värde.
Och Ture Sventon! Även han visste vad Omar gick för – flygande mattor och storartad poesi. Den livsbejakande och syndamedvetne Omar Khayyam är väl den persiske poet som vi med störst förtjusning har tagit till oss. Men den dansande dervischen Rumi (1207–73), mystikern och filosofen, har även han haft sina svenska beundrare. Klart är att han hörde till den högintelligent helstollige Eric Hermelins favoriter och att vår lärde Ashk Dahlén, en svensk med iranskt ursprung, har funnit det angeläget att översätta just Rumi till svenska. Oförglömligt är naturligtvis även att Ingemar Leckius har skrivit en av sina bästa och mest religiöst hängivna dikter om just Rumi.
Rumi finns alltså redan hos oss, men hittills har han mest presenterats för oss som allahbenådad helig dåre. Han är mer än så. Nu har Astrid Ericson Bahari från engelskan översatt ett ganska omtumlande litet urval ur Rumis grafomaniska storverk, detta under titeln ”Ljuvliga skratt”. Titeln är berättigad. Den svenska översättaren har siktat in sig på just humoristiska texter av Rumi, skämtsamma, javisst, för att inte säga ganska skamlösa.
I detta urval möter vi en medeltidsmänniska som på ett självklart sätt skriver om lukten av fjärtar, om kvinnors överljuvliga tusenochennatt-trånad, kalifens stånd – med sin lem ”hård som hornet på en noshörning” – och om den jämmerdal som öppnar sig för den av Allah förbannade stackare som är impotent. Det är girighet som gör män impotenta, tänkte Rumi på 1200-talet. Vad säger Idagsidan om detta på 2000-talet? Läs och fundera:
Ta en kur mot impotens, så att din mandom kan skjuta
fram, och hundra nya varelser komma fram.
Slit bojan från din själs fot,
och låt den löpa runt på banan
framför åskådarmassorna. Lös upp
girighetens knut som sitter så hårt om din hals.
From och hängivet helig är den Rumi som vi hittills har lärt oss att känna, men han är också gammaltestamentligt rättfram och mänskligt närvarande, och för varje rättrogen muslim kan han vara ett frigörande föredöme. Han är nog rentav just det. Burka? Låt oss skratta åt dumbommarna! Tillsammans med Rumi och Omar. 1200-talet räcker ut tungan åt oss.
