I den nya romanen av Håkan Nesser om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti får vi vänta osedvanligt länge på hjältens entré. Först efter närmare 250 sidors läsning i Berättelse om herr Roos dyker han upp, då med ena benet gipsat och således arbetsförhindrad, efter en försmädlig olycka i samband med renoveringen av huset.

Vid det laget har läsaren fått veta desto mera om boktitelns herr Roos. Trots att denne snart 60-årige ekonom av samtliga, inklusive hustrun och honom själv, beskrivs som något av det långtråkigaste som gått i ett par skor, gör han plötsligt alla mycket överraskade. En rejäl tipsvinst leder till att Roos börjar ompröva sitt liv. Han säger upp sig från sitt arbete och köper ett litet nedgånget torp mitt ute i ingenstans. Där tillbringar han vardagarna medan den intet ont anande familjen tror han är på jobbet som vanligt.

Upplägget är fantasieggande och dramaturgiskt tacksamt. Vem har inte någon gång lekt med tanken hur det skulle vara att helt byta liv?

Även om vi får lära känna herr Roos och hans tankar ganska ­ingående och upptäcker att han kanske inte är fullt så endimensionell som alla verkar övertygade om, kan såklart Nesser inte låta handlingen stanna vid denne mans små filosofiska funderingar. Om herr Roos och Barbarotti skall samsas inom samma bokpärmar måste gåtor skapas och brott begås. En dag märker Roos att någon övernattat i stugan under helgen. Så småningom ger denne sig tillkänna. Det är en ung kvinna som heter Anna, på rymmen från ett behandlingshem för missbrukare. Men hon vill också, skall det visa sig, bort från den före detta, allt annat än sympatiske pojkvännen. En märklig vänskap växer fram mellan Anna och herr Roos. Det kunde kanske ha blivit en idyll.

Men genren vill annorlunda. En fasansfull händelse inträffar och plötsligt är det omaka paret på flykt genom motorvägarnas och de sjabbiga motellens Europa. En av orterna som besöks heter för övrigt Maardam.

Man kan fråga sig om Nesser den här gången kunde ha klarat sig utan polisromanens ramverk. Givetvis har intrigen, med tanke på Nessers vid det här laget mer än väldokumenterade hantverksskicklighet, ett sug. Vi får ta del av en udda kriminallitterär road- movie med många spänningsmoment.

Men romanens verkliga behållning ligger någon annanstans, i den ömsint och respektfullt tecknade bilden av en osannolik vänskap mellan två mycket olika ­individer, förenade av en slump – och av känslan att vara främlingar i tillvaron. Om detta hade Nesser gärna fått berätta ännu mer.