Vann Nath var en av få fångar som undkom levande från det beryktade fängelset Tuol Sleng eller S-21 i Phnom Penh, ett av Pol Pot-regimens allra mest hemlighetsfulla organ. Hans självbiografiska berättelse Ett kambodjanskt fängelseporträtt börjar med de kommunistiska röda khmerernas maktövertagande i Kambodja 1975. Vi får vi följa evakueringen från kaoset i staden till svälten på landsbygden intill han arresteras 1978 och placeras i S-21. Vann Nath finns med på dödslistan men räddas av sitt yrke. Fängelsechefen behöver en konstnär som kan mångfaldiga Pol Pots porträtt. Ödets ironi gör att han överlever genom att måla idolporträtt av den största skurken av dem alla.
Vann Nath intresserar sig inte för djuplodande analyser och reflektioner utan berättar en gripande och skakande historia, som för tankarna till miljoner och åter miljoner människors öden under 1900-talets blodiga historia. Han synliggör maktens och våldsutövarnas nyckfullhet liksom medlöpares och underlydandes beredvillighet att medverka i regimens grymheter.
Avslutningsvis uppmärksammar Vann Nath skräckväldets verkningshistoria. Efter de röda khmerernas fall 1979 hjälper han till med att bygga ett folkmordsmuseum i det gamla fängelset. Han målar och tecknar skräckscener för att föreviga regimens brutalitet. Några år senare möter han Huy, den före detta säkerhetschefen på S-21. Vann Nath har emellertid inget hämndbehov. I stället för en bödel träffar han en fattig bonde som lever i fruktan. När Pol Pot dör 1998, utan att ha ställts till ansvar för sina illdåd, känner han däremot sorg över att han inte fick se honom i förhörsbåset framför en domstol. Det blir ingen rättvisa. Kvar finns blott hemska minnen.
Vann Naths budskap är enkelt. Historien om de röda khmerernas skräckvälde får inte glömmas bort. Framtida generationer ska förstå vad som har hänt. I ett litet elegant förord påpekar Peter Englund att det fortfarande finns vänsterfolk som inte skäms för att urskulda, bortförklara och släta över vad som hände i Kambodja 1975–79. Inte minst mot den bakgrunden är Vann Naths berättelse väsentlig.
Räddad av sin konst
Visa kommentarer
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se Läs reglerna i sin helhet
