Den japanska tankadiktningen genomgick runt förra sekelskiftet blomstring och förnyelse. En av de viktigaste poeterna var Tekkan Yosano, som också var redaktör för tidskriften Morgonstjärnan. Mer betydande blev emellertid hans fru Akiko Yosano (1878–1942). Hennes debutbok ”Midaregami” (1901) som nu återfinns i sparsmakat urval på svenska med titeln ”Trassligt hår”, i tolkning av Kazuyo och Håkan Lundström, väckte stor uppståndelse, dels för att dikterna var skrivna av en kvinna, dels på grund av att de återgav erotiska erfarenheter och önskningar – och med ett aktivt, nästan otåligt diktjag i centrum:

Känner du

koto-klangen i det unga

flickhjärtat?

Resande käre, jag lånar dig

min arm till kudde.

Eller:

Mina mogna bröst

dolde jag i händerna

och vek åt sidan

mystikens slöja –

djupröd var den blomman.

Ingen läsare blir idag uppbragt av Yosanos liksom fuktigt fläktande rader, där symboliken åtminstone på erotisk nivå snabbt låter sig avkodas. Här finns nu mer än så: bidan, tvekan, kringrörelser, kontemplation, eller så utgör orden helt enkelt en aldrig mer återkommande men i diktens form delvis räddad stund från ett specifikt bildrum:

Lilafärgad

vilar skuggan på gräset

om morgonen,

då jag kammar mitt hår

i vårvinden på fältet.

Tankadiktningen, berättar Kazuyo och Håkan Lundström i förordet, är av hävd mycket personlig. Läsaren förväntas att känna till centrala tilldragelser i poetens liv. Så är Akiko Yosanos poesi också en sorts litteraturhistoriska och biografiska fotnoter till, bland annat, poetens invecklade relation med å ena sidan Tekkan, å den andra väninnan Tomika, som först var gift med Tekkan. Som europeisk läsare hundra år senare känner jag mig något obekväm med ett sådant sätt att läsa poesi; det påstått personliga har i vissa dikter snarast en privat och lite platt redogörande karaktär. Kanske beror det till dels på överföringen från japanska – tolkningarna är annars utmärkta.

Det är nu inga problem att bara bortse från alla kringuppgifter och sluta in sig i dikterna enbart. Där börjar sedan en annan sorts och hittills helt okänd biografi: läsarens.