En av de nominerade till årets Augustpris är illustratören och konstnären Maria Nilsson Thore. Boken i fråga heter ”Petras prick” och är hennes första helt i eget namn. Men det slutar inte där. Nilsson Thore har nämligen lyckats med något så ovanligt som att bli nominerad med två böcker samma år. Den andra är ”Konstiga djur” (recenserad i SvD 23/8), med text av Lotta Olsson.
Hur står sig då ”Petras prick” i konkurrensen? Ja, inte har den slagit ut över hundra andra böcker utan orsak. Nilsson Thore har genom åren successivt slipat och förfinat sin stil, och nu har hon kombinerat den med en fin berättelse.
Det hela börjar en morgon när geparden Petra vaknar med svettig nos, kalla tassar och en krånglig knut på svansen. Någonting står inte rätt till. Öm och stel släpar hon sig till badrummet och upptäcker att en av hennes 1000 prickar saknas!
Pricken, som har gömt sig bakom toalettstolen, ger sig snart till känna. Men den vill inte tillbaka in i pälsen. Den längtar ut i snölandskapet och när fönstret öppnas studsar den ut, ”glad och fri”. Varför ville den inte stanna? funderar Petra, och kommer fram till att den nog inte var som de andra prickarna.
Liksom Konstiga djur knyter Petras prick an till temat att vara annorlunda, men här handlar det mer om konflikten mellan önskan att gå sin egen väg och växa som individ och svårigheten i att släppa iväg. Berättelsen har något av fabel över sig i sitt sätt att gestalta den sentens som ekar i bakgrunden: Om du älskar någon, släpp den fri. Kommer den tillbaka, är den din för alltid.
Och visst kommer pricken tillbaka, framåt våren, när Petra har blivit tillfreds med sin nya situation med endast 999 prickar. Då luktar den ”äventyr och vägdamm” och har nog ”vuxit lite grann”.
Maria Nilsson Thore har ett trettiotal bokprojekt bakom sig, och redan från början har det stått klart att hon har ett alldeles eget bilduttryck. Det kommer till sin rätt också i denna bok, där känslospelet fångas säkert, färgpalettens gula, blåa och gröna toner är stilrent dämpade och inredningsdetaljer som vanligt detaljrikt mönstrade.
Det är inte förvånande att Maria Nilsson Thore är Augustprisnominerad. Frågan är väl snarare varför det har dröjt så länge.
