”Kongos ekonomiska historia präglas av en närmast gränslös tur. Men också av en närmast gränslös misär.”

Detta citat, på sidan 122 i den belgiske journalisten David Van Reybroucks bok ”Kongo – en historia” är i sanning ett understatement. Få länder på jordklotet rymmer lika många och stora rikedomar, särskilt om vi vänder blicken mot mineraler, som Kongo. Få länder har blivit, och blir fortfarande, lika orättvist och hänsynslöst utplundrade av en pytteliten minoritet utan att omvärlden har orkat ägna eländet mer än marginellt intresse. Inte ens de senaste två decenniernas krig, några av de blodigaste i nutidshistorien, har resulterat i mer än sporadiska rubriker i våra tidningar.

Denna kombination av rikedom och fattigdom, liksom av fascinerande historia och västerländskt ointresse, utgör ett blodigt narrativt nav i Van Reybroucks långa, men aldrig torra och ofta djupt gripande skildring av det väldiga Kongos (före detta Zaïres) moderna historia, från Henry Morton Stanleys djärva framträngande tvärs igenom Afrika till nutidens problematiska politiska och socio-ekonomiska situation.

Det är förvisso en brist att boken börjar först omkring 1870 – hela den månghundraåriga förhistorien till det belgiska koloniala projektet avhandlas på ett par sidor – men detta vägs mer än väl upp av den personliga närvaron i texten, av mängden fascinerande intervjuobjekt och av djupdykningarna i detaljer som belyser de senaste 140 årens lika explosiva och dynamiska som djupt tragiska utveckling.

”Kongo” är en mycket välskriven bok, ett inlevelsefullt stycke populärhistoria och journalistik som inte kan undgå att fängsla en läsare.

De ögonvittnen David Van Reybrouck har intervjuat eller läst om, däribland den mer än hundra år gamle Nkasi, som drar sig till minnes de första missionärernas ankomst till landet, ger liv och färg åt en text som även dem förutan hade varit såväl angelägen som lättillgänglig.

Vi läser om det skolexempel på imperialistisk utsugning som etablerades under kung Leopold II:s regim och som accelererade under mellankrigstiden, om det bisarra glappet mellan hyllandet av Belgiens kung Baudouin och nationell frihetslängtan på 1950-talet, om den förödande maktkampen mellan Lumumba, Kasavubu och Tshombe, om skräckväldet under Mobutu, om de kaotiska krigen på 1990- och 2000-talen.

Miljöskildringarna av Boma, Kinshasa och andra orter är i sig värda en eloge, liksom de fruktansvärda redogörelserna för kolonialherrarnas gummityranni vid förra sekelskiftet.

Väl att märka är detta en mycket personlig historia. Det är inte i första hand en objektiv skildring av Kongos nära förflutna som sådant utan en medvetet vinklad bok, skriven ur författarens eget perspektiv, med genuint reybrouckska visualiseringar av de brokiga blad i imperialismens och förtryckets historia som journalisten själv har fastnat för i sin genomgång av ett omfattande källmaterial.

En svensk historiker som valt samma ämne hade självfallet ägnat de våras bidrag till Kongos historia mycket större uppmärksamhet (till exempel den gleerupska regimen vid Stanley Falls på 1880-talet, de svenska missionärernas insatser och de svenska soldaternas öde i Kongokrisen på 1960-talet – företeelser som Van Reybrouck ignorerar).

Personligen, eftersom jag ägnat mig åt slaverihistoria, saknar jag åtskilligt i skildringen av det veritabla helvete som frambesvors av de afroarabiska slavhandlarnas och plundrarnas verksamhet i östra Kongo före det europeiska maktövertagandet; Msiri i Katanga skymtar blott förbi som hastigast och den fruktade Ngongo Luteta är osynlig. Och så vidare.

Men det känns futtigt att bruka dylika tillkortakommanden som grund för kritik. Envar som önskar teckna en bild av ett stort lands historia under denna händelserika epok är så illa tvungen att göra en personlig prioritering. Van Reybroucks faktaurval är nog så relevant i sammanhanget, och det hålls samman av välspunna röda trådar som läsaren aldrig tappar greppet om.

Genom att skickligt hoppa mellan makro- och mikroperspektivet har David Van Reybrouck skrivit en viktig berättelse. I ”Kongo” skildras hur människor under en, med historiska mått mätt, makalöst kort tid har brutalt och totalt förändrat ett land.

Bokens kombination av källbaserad forskning och nyttjande av muntlig tradition och minnen manar till efterföljd. Detta är en samtidshistoria som förtjänar att läsas och begrundas av många.