Innan han tidigare i år gick till fäderna hann Sven Christer Swahn revidera sina tolkningar av den klassiska persiska poesins störste eller i varje fall mest älskade sångare Omar Khayyam. De utkom första gången 1996 i en volym som utöver Swahns versifierade tolkningar även innehåller lexikaliska översättningar, ord för ord, i svenska prosaversioner av Akbar Golrang, en svensk som har persiska som sitt modersmål. Vad som gör utgåvan extra värdefull är att även de persiska originalen är återgivna. Utgåvan från 1996 är slutsåld.
Därför kommer nu en ny, som alltså inte bara utgör en andra upplaga utan en revision av den tidigare. Skillnaderna börjar märkas redan på omslaget. "Rubáiját" heter den volym som kom för tio år sedan.
Den nya heter Rubaijat, helt enkelt, utan accenter. Även omslaget är renoverat, färgsatt och mer tilltalande än det som omslöt den tidigare versionen. Även i den grafiska
formgivningen har viktiga förändringar gjorts, kommentardelen är kompletterad och Swahn har alltså, viktigast av allt, gjort en sista översyn av sina tolkningar.

Den gamle lärde stollen Eric Hermelin översatte massor av persisk litteratur till svenska, bland annat Omar Khayyam. Hermelins tolkningar av Omar publicerades postumt först 1993.
Det är Hermelins tolkningar och Akbar Golrangs prosaversioner som Swahn haft att utgå från, eftersom han själv inte kunde persiska, och det är imponerande att se hur han har kunnat sätta sprätt på och ingjuta poesi i sina förlagor, till synes utan att alltför mycket fuska med detaljer.

Det är en översättarprestation på mycket hög nivå. Det är först med Swahns rimmade versioner fyraradiga dikter börjar dansa å swensko och kan avge något av den dödsmedvetet livsbejakande hedonism som har gjort originalet odödligt.
"Rubaijat" (ordet lär betyda "fyrradingar") innehåller drygt 200 fyraradiga dikter. Omar Khayyam, verksam på 1000-talet, hyllar den gud som bor i vinet. Han
ger uttryck för en rusig hitomgravsreligion som påminner om vår egen Bellmans credo och som säkert inte står högt i kurs i dagens Iran.
Lika litet som det finns anledning att tro att vår egen musiske lotteridirektör följde sina backanaliska budord varenda dag, lika litet finns det skäl att tro att den persiske Omar uteslutande ägnade sitt liv åt att njuta den pressade druva som han hyllar över allt annat på jorden. Vid sidan av sin diktargärning var han nämligen, liksom Bellman, en ämbetsman - och därtill en för sin tid avancerad astronom och matematiker.

Liksom i Bellmans fall kan man dock gissa att det inte bara varit genrekrav som drivit Omar till lovsånger ägnade rusets förhöjda livskänsla. Det märks att han många gånger har njutit av den gudadryck han besjunger - och att den för honom kanske betydde väl så mycket som vetenskapen. I en av sina rubaijat riktar han sig till läsaren med följande goda råd:

Fly vetenskapens tunga apparat,
följ vännens lockar, inte doktorns prat.
Och, innan Himlen tappat
allt ditt blod,
gjut ivrigt vinets blod i dina fat.

Denna fyrarading hör till dem som Swahn ganska grundligt har reviderat. Hans förbättringar är ganska många och träffsäkert gjorda, ofta med rytm och välljud som eftersträvade effekter. De som köpte "Rubáiját" för tio år sedan bör göra sig omaket att skaffa sig även denna omarbetade version. "Detta kommer att bli den slutliga versionen av vår Rubaijattolkning", lovar Akbar Golrang i sista meningen av sitt förord. Det är en bok som säkert kan dra till sig många läsare, också sådana som inte tidigare är bekanta med den store Omar Khayyam men som har det minsta intresse för ämnen som vin, kvinnor och sång.