Vissa yrken är lättare att göra underhållning av än andra. Läkare, poliser och advokater är överrepresenterade, framför allt i tv, medan sjukgymnaster, revisorer och trädgårdsmästare inte förekommer speciellt ofta. Taxichaufförer intar ett slags mellanställning, de är inte lika vanligt förekommande som den ovan nämnda topptrion, men av det som finns är en del riktigt tungt.

Alla förstår förstås vart jag är på väg. ”You talkin‘ to me?” Även de som inte har sett filmen brukar ha full koll på Robert De Niros replik från filmen ”Taxidriver”. Denna ofta citerade replik inleder också Alexandra Pascalidous bok Taxi som består av berättelser om 23 taxichaufförer från olika delar av världen, flera från Sverige och Grekland men också från USA, Thailand och Kenya.

Texternas längd och innehåll varierar mycket och blir en bra spegling av hur dessa människor med samma yrke faktiskt är helt olika sinsemellan.

Alexandra Pascalidou håller sin egen person i bakgrunden; en kort prolog och en ännu kortare epilog tillsammans med några rader i början av varje berättelse är det enda som märks av författaren själv. Läsaren får ingen detaljerad redogörelse för den rent praktiska bakgrunden som hur intervjuerna gått till eller när de är gjorda, men det påverkar inte njutbarheten. Om de taxichaufförer som utvalts säger Pascalidou: ”Det är livsöden som jag snubblat över under mina resor och som vägrat släppa taget om mig.”

Alla texter är berättade i jagform och trots att jag inser att det säkert ligger ganska mycket bearbetning mellan taxichaufförens muntliga berättelse i intervjusituationen och de ord som till sist hamnar på pappret så känns resultatet ändå direkt och övertygande. Varje berättare får sin egen distinkta röst, en prestation som faktiskt inte är helt självklar. 23 människoöden nedskrivna av samma person kan lätt låta som en person i 23 olika tappningar, men så är inte fallet här.

Några av berättelserna är smått otroliga skrönor, som den grekiske taxichauffören från Rhodos vars berättelse handlar om alla de kvinnor han haft sex med, eller Josef från Ungern som hunnit med allt från jetset-liv till fängelsevistelse i USA. Andra är lågmälda, en del märkta av privata tragedier.

Jag går ivrigt från en text till nästa men när jag närmar mig slutet gör jag en syrlig marginalanteckning om bristen på kvinnor, någon borde det väl ändå finnas. Och mycket riktigt, i bokens sista bidrag läser jag om grekiska Georgia med modern som misshandlade henne och de krokiga vägar som lett till platsen bakom ratten i en taxibil.

Efter avslutad läsning är det bara att konstatera att boken med alla sina olika människoöden griper tag på ett sätt som jag, skam till sägandes, faktiskt inte hade väntat mig.