Som en senkommen, kvinnlig pendang till de så kallade tågluffarromaner som skrevs på 1980-talet, kan man betrakta Anna Johanssons debutroman Vissa föddes perfekta och andra som jag. I likhet med 80-talets unga män markerar tågresan ut i Europa för huvudpersonen Karoline ett första steg på en mognads- och frigörelseprocess - bort från föräldrahemmet och bort från den roll som man haft bland barn- och ungdomskompisarna.
Och i likhet med sina föregångare drömmer Anna Johanssons huvudperson om den perfekta kvinnokroppen. I hennes fall är det emellertid upp till huvudpersonen själv att realisera målet: medelst kaloritabeller och fettförbränning hoppas hon kunna modellera fram den perfekta kroppen. Men det lyckas givetvis inte, utan ju längre tid som förflyter på resan desto längre in förs Karoline i en skev föreställningsvärld av tvångstankar, självhat och undernäring.
I bakgrunden spökar en likgiltig pojkvän och en lillgammal syster. Där finns också ett minimalt självförtroende, en perfekt jordmån för den destruktiva inverkan som just pojkvännen och den ”perfekta” lillasystern kommer att ha på huvudpersonen, som i alla avseenden känner sig misslyckad och förfelad.
Även om den ständigt kaloriräknande unga kvinnan som inte kan sluta betrakta sin mobiltelefon med ögon fyllda av hopp om att ”han” ändå kommer att ringa, börjar kännas smått uttjatad, måste man konstatera att Anna Johansson har en talang för berättande.

Hon visar prov på lyrisk sensibilitet när så är befogat, och hon lyckas vid andra tillfällen skruva upp prosan till en febrigt, manisk nivå, vilket skänker tyngd och trovärdighet åt de partier som beskriver hur huvudpersonen drivs allt längre in i det anorektiska sjukdomstillståndet. I likhet med 80-talets tågluffarförfattare torde det dock bli med sin andra bok som Anna Johansson får tillfälle att verkligen visa om hon är en författare att räkna med - när hon blir tvungen att gestalta mer komplexa skeenden och arbeta med mer sammansatta persongallerier.