Det är en besynnerlig bok, Hedvig Anderssons debut. Otroligt välskriven, med en lyrisk känsla och ett berättardriv som man sällan ser, ens hos etablerade författare. Oavsett genre. Att det är tal om en författare som redan nu behärskar sitt verktyg är tydligt.
Och det är en fruktansvärd historia hon berättar. Här skildras ett lidande och en förnedring så överdriven och koncentrerad, att skildringen gång på gång spränger ut i det icke-realistiska. Detta kan inte vara sant, tänker man. Det kan inte utspelas i denna världen.
Vilket är gott så. Fiktion får gärna vara andra världar. Men dessvärre finns en vacklande osäkerhet kring just denna punkt. Vilket också är bokens enda svaghet. Andersson leker med fiktioner, men tycks inte riktigt villig att ta steget fullt ut, och göra sin fiktion sann.
Huvudpersonen Sara stängs vid sin födsel in i ett mörkt källarrum. En kvinna, Saras mamma, kommer då och då och tvättar och ammar henne. Det kommer mat. Män kommer i klungor och talar i tungor till henne. Inga ord yppas. Mörkret hålls kompakt. Allt – isolering, mörker – för att spädbarnet ska utveckla Frälsarens språk.
Sara växer upp i en sekt. Efter ett antal år lämnar hon hålan. Experimentet misslyckas. Texten blinkar till Paul Austers New York-trilogi, och Andersson rör sig också mot ett stiliserat tilltal, likt det Auster använder.
Sara tycks klara sig utan djupare spår från traumat. Hon återförenas med sin familj, storebror Gabriel och den stumma mamman Karin.
Skildringen av sekten och livet i den avlägsna byn någonstans i de svenska skogarna antar successivt en allegorisk prägel. Uppförstorat och groteskt. I stunder påminner det om de knivskarpa samhällsanalyser som 70-talets våg av eko-feministisk science fiction levererade. Hänsynslöst iscensätts mannens och den patriarkala religionens förtyck. Inga ursäkter ges.
Mamma Karin får tungan avskuren för att leva upp till de heliga männens förväntningar på underkastelse. Gabriel förförs sakta av en privilegierad mansroll. Till och med incesttabut överskrids i en akt av missriktad välvilja och skruvad logik. Sara våldtas.
Det är ett mikrosamhälle, mästerligt. En allegori om marginalen, om allt det osedda i den välordnade, moderna tillvaron.
En i sitt tilltal fullkomligt överraskande bok. Lysande.
