För två år sedan gjorde Maria Turtschaninoff en lovande debut med en fantasyberättelse på temat de nio muserna. Nu har hon vidgat sin motivkrets ytterligare och skrivit en originell historia om hur en legend uppstår och utvecklas.
Arra – Legender från Lavora är inte likt något annat jag läst. Boken är förlagd till en vagt definierad medeltid och börjar som en realistisk psykologisk skildring av hur en utstötningsmekanism fungerar. Sakta fördjupas den till en beskrivning av hur en naturmyt skapas i samverkan mellan de fyra elementen, jord, vatten, eld och luft.
Första delen om Arra den stumma är rent plågsam att läsa. Ingen i den fattiga familjen bryr sig om den åttonde ungen. Ingen pratar någonsin med henne, alltså lär hon sig aldrig att tala. Så blir hon klassad som ofärdig och folk börjar sky henne för att inte bli smittade. Till och med hennes egen mor gör gesten mot onda ögat när hon ser barnet.
Endast i storskogen finner Arra tröst. Där lyssnar hon till jordens mullrande röst, trädens sång och bäckens sorl. Men så tvingas hon till staden och utplånas allt mer.
En tid finner hon lindring: hon väver in minnet avsin skog i märkliga bildvävar men slocknar som konstnär när systern falskeligen ger sig ut för att vara den rätta väverskan.
Att kärleken löser hennes tungas band är en trovärdig utveckling. Men revolt mot hemförhållandena gör hon inte förrän en olycka träffar hennes älskade, den unge prinsen. Då frigörs de krafter inom henne som en gång väckts under barndomens skogsvandringar.
Först kommer elden på härden till hennes hjälp. Turtschaninoff visar övertygande hur flickans vredgade sång eggar lågornas makt så att de förvandlar sig till vilddjur med gapande käftar och lysande ögon. Med eldsvådan bakom sig börjar Arra en mödosam vandring för att befria prinsen från fångenskapen hos fienden.
Och under färden glider berättelsen mer och mer över från realism till fantastik och myt. Elementen griper in. Det räcker inte med att Arra flyger på vindens vingar. Flickan genomgår en metamorfos, blir själv eld och vatten och luft, en mytisk gestalt vars sång kommer jorden att skälva och bergen att krossas.
Författaren lyckas göra förvandlingen trovärdig därför att det är en legend hon säger sig berätta – en av de många sägnerna från landet Lavora, de som framträder på sådana bildvävar som efter Arras tid gjorde landet rikt och blomstrande. Turtschaninoff liksom breder ut en av dem framför oss läsare och ger oss därmed en poetisk version av hur myter skapas av människors fantasi och lössläppta naturkrafter.
