Sällan har det duggat så tätt med böcker om Gustav IV Adolf, finska kriget och 1809 års statskupp som under denna vår. Historiska jubileer i all ära, men som bokläsande recensent och historiker häpnar man över publikationsorgien i Sverige och Finland rörande begivenheter för två sekler sedan. Finns det verkligen en bokmarknad för allt detta?

Antagligen, får man hoppas. Mycket av det som ges ut är allt annat än oävet, en hel del riktigt bra, i synnerhet med tanke på att en majoritet av nutidens svenskar inte har några större historiska referensramar när det gäller Gustav IV Adolf. Kungen har varit tabuiserad, bortglömd och idiotförklarad i 200 år. Med rätta, skulle nog många säga. På åtskilliga allvarliga punkter var Gustav IV Adolfs enväldiga politik allt annat än förnuftig och resulterade i tiotusentals dödsoffer.

Men kungen har sina apologeter, och en av dem är Christopher O’Regan , tv-profil med betydande kunskaper om det gustavianska hovet och livet i dåtidens Stockholm. I boken I stormens öga ger han sin egen version av vad som egentligen hände under de år som ledde fram till 1809 års dramatiska regimskifte.

Händelserna och tidsperspektivet känns igen från andra översiktsskildringar av epoken. Det som utmärker O’Regans bok är att han vill ge kungen en rejäl andra chans, förklara hans agerande mot bakgrund av både monarkens personliga upplevelser och realpolitiska resonemang. För detta skall O’Regan ha en eloge, även om han inte förmår återupprätta Gustav IV Adolfs förlorade heder helt och hållet. En omvärdering av ”Galenpannan” – som Lars Forssell kallade honom i sin pjäs – kräver en betydligt djupare analys av kungens verksamhet under de förhållandevis lugna år vid sekelskiftet 1800 då Sverige hade fred och Gustav IV Adolf kunde ägna sig åt andra värv än hopplöst krigande mot Frankrike och Ryssland.