Ankomsten presenterar ett antal sammanflätade berättelser om människor som måste fly undan krig eller övergrepp. Den utformas som ett fotoalbum, med hundratals skickligt ritade små blyertsteckningar. Att boken saknar text speglas i illustrationerna.
De sepiafärgade bilderna som pendlar mellan närbilder och panoramavyer, liksom det pantomimliknande agerandet, ger boken en närmast surrealistisk slagkraftighet. Tankarna förs till tidiga stumfilmer eller svartvita amerikanska filmklassiker. Estetiken är en blandning av konkreta och abstrakta bilder, österländsk och västerländsk kultur, historiska dokument och bildkonst.
Den flerfaldigt prisbelönta australiensiska illustratören Tan har även tidigare använt det absurda och surrealistiska för att behandla ideologiska eller existentiella frågor i böcker som ”The Rabbits” och ”The Red Tree”. Men trots att ”Ankomsten” skildrar en rad futuristiska fantasimiljöer blir bilderna ändå märkligt bekanta, plötsligt påminns man om andra världskrigets flyktingar eller om moderna nyhetsbilder.
Känsligt och omsorgsfullt berättar Tan en historia om en ensam landsflykting, men väcker därmed också allmängiltiga frågor om frihet, våld och främlingskap. För boken handlar inte enbart om en individs exil utan om alla dem som någonsin lämnat sina hem. Hur känns det att komma till en ny plats, ett nytt land, att omges av ett språk som man inte förstår?
Ankomsten är Shaun Tans hittills mest fulländade verk. Det är träffsäkert och svindlande, ett ordlöst mästerverk om främlingskap och exil.
