Endast med två undantag har internationellt välrenommerade filosofer ägnat föga tankemöda åt svenska kollegor. Undantagen är Kant som i ”En andeskådares drömmar” nagelfor Swedenborg, samt Ernst Cassirer som skrev en studie om Axel Hägerström. Den senare, som första gången publicerades på tyska i Göteborgs högskolas årsskrift 1939, har nu återutgivits med titeln Axel Hägerström. En studie i samtida svensk filosofi.
Den tyske filosofen Ernst Cassirer kom till Sverige som judisk flykting 1935. Han blev svensk medborgare och stannade fram till 1941 då ett befarat tyskt angrepp även mot Sverige fick honom att ge sig av till USA. Hans avsikt var att så fort som möjligt återkomma, men så blev det inte. Han dog på andra sidan Atlanten strax före krigsslutet.

Att Cassirer fick en fristad i Göteborg efter Hitlers maktövertagande berodde väsentligen på landshövdingen Malte
Jacobsson som tidigare studerat filosofi för Cassirer i Berlin. Malte Jakobsson hade varit professor i filosofi vid Göteborgs högskola 1920-34 och kunde erbjuda sin gamle lärare en personlig filosofiprofessur. Det senare var ett villkor för att Cassirer skulle acceptera en sådan tjänst; han gjorde tydligt att han under inga omständigheter önskade bräda någon svensk filosof.

Av allt att döma trivdes Ernst Cassirer i Göteborg. Han uppskattade stadens bildade allmänhet och den öppna, liberala och antinazistiska anda som avvek från stämningen i Uppsala där tyskvänligheten vid universitet var uttalad och där filosoferna misstänkte att Cassirer var en hopplös relativist.
Sant är att Cassirer, liksom Malte Jacobsson, hörde hemma i den nykantianska traditionen. Likt Kant accepterade Cassirer att det finns kategorier som organiserar våra erfarenheter och upplevelser av omvärlden, men till skillnad från Kant menade han att dessa kategorier inte är givna utan förändras genom historien. Den åsikten gjorde honom
knappast till någon relativist.
Cassirers tänkande var i själva verket en filosofisk antropologi som utgick från frågan om vad det faktiskt är att vara människa och hur vi blir det vi är genom att uttrycka oss på olika sätt genom symboler som språk, musik och myt. De bärande delarna av Cassirers filosofi återfinns i hans trebandsverk ”Philosophie der symbolischen Formen” som utkom mellan 1923-29.

Värdet av Cassirers Hägerströmstudie är dubbel. Dels, vilket är uppenbart, erbjuder den en god och infallsrik analys av de ofta svårfångade poängerna i såväl Hägerströms teoretiska som praktiska filosofi. Dels, och det torde vara bokens största förtjänst, tvingas Cassirer att artikulera sina egna tankar om etiken inför mötet med den ärevördige Uppsalaprofetens värdenihilism.
För förståelsen av Cassirers filosofi är detta avgörande då etik knappt behandlas i ”Philosophie der symbolischen Formen”.
Cassirer räds inte uppgiften utan börjar med en utläggning av ”Das Prinzip der Wissenschaft”, Hägerströms på samma
gång viktigaste och dunklaste bok. Hägerströms program innebar en krigsförklaring mot metafysiken och gick ut på att dess utsagor är meningslösa. Eftervärlden, alltså det fåtal akademiker som funnit det mödan värt att studera något så exotiskt som svensk filosofihistoria, har påpekat att Hägerströms åsikter sammanfaller med tidens empiristiska och positivistiska attacker mot metafysiken.

Cassirer går ett steg längre och påpekar att Hägerströms kritik är originell i så måtto att den faktiskt är grundad på rationalistiska argument - vilket faktiskt är snubblande nära att säga att Hägerströms korståg mot metafysiken uppbackades av metafysiska argument.
Hägerström menade att moralen inte kan vara sann (och heller inte falsk) eftersom de moraliska uttrycken endast refererar till känslor. Tanken ser skenbart enkel ut, men Hägerströms åsikt består av ett flertal olika kunskapsteoretiska och psykologiska antaganden.
Mot detta vände sig Cassirer, och hans resonemang om moralens objektivering och det sätt varpå
moralen faktiskt fungerar gör att hans tankar om en kritisk kulturfilosofi känns överraskande vitala.
Från utlandet kommer ofta förfrågningar till Göteborgs universitetsbibliotek om Cassirers efterlämnade skrifter. För även om Ernst Cassirer räknas som en av Europas ledande filosofer, är han i det närmaste bortglömd i vårt land. Förhållandet är knappast hedrande. Nyutgivningen av Hägerströmboken är emellertid ett gott tecken på att detta håller på att ändras.