I Michael Cunninghams till dags dato sex romaner är hemmet och föreställningarna om hemmet det allra mest grundläggande. Hans berättelser är ett slags nutida motsvarigheter till Nicholas Rays 50-talsfilmer, ”Ung rebell”, ”The lusty men”, ”Johnny Guitar”, amerikansk kulturs känslostarkaste skildringar av hemmets dubbelhet: ursprunglig trygghet och skydd mot fientlig omvärld å ena sidan, och något trångt, förljuget och förtryckande å den andra.
Liksom Ray berättar Cunningham om hemmet som dröm och hemmet som illusion, något man måste lämna men också ständigt återvända till, åtminstone i tanken. I hans berättelser är familjen alltid underordnad hemmet som plats. Den har en liksom lysande stabilitet, medan familjerna kan se ut på olika sätt: samkönade par, tvåkönade par, eller far, mor och liten son, i romanen ”Timmarna”. Eller pojke, pojkvän och pojkvännens mor i ”Ett hem vid världens ände”, Cunninghams bästa bok.
I ”By nightfall” är hemmet nutida, ett moderiktigt loft på nedre Manhattan i New York, bebott av det framgångsrika paret Peter och Rebecca Harris, han konsthandlare, hon redaktör. Cunningham beskriver det trendmedvetna livet hos sina young urban professionals, med miljonärspartyn, smarta yrkespositioneringar och allmän New Yorkstress i ändlösa trafikstockningar – ett liv i stort sett utan dramatik. Fast skuggor saknas inte. En cancersjuk vän drar sig undan för att dö. Parets dotter har flyttat till Boston och är fientlig till kontakt med hemmet.
Livet för Peter och Rebecca är ändå ganska friktionsfritt, tills Rebeccas drygt 20-årige bror Ethan med mångåriga drogproblem ruckar deras livsrutiner.
Och så småningom också deras inre liv. Peter förälskar sig i Ethan. När det sker en bit in i boken bränner berättelsen plötsligt till och får det djup den saknat i alla sina detaljrika beskrivningar av Peters och Rebeccas vardagsliv. Cunningham visar hur en man utan att egentligen vara gay plötsligt är beredd att ge upp sitt äktenskap och sitt hem för en yngre man – en kopia av den han själv kunde ha varit?
Eller är Peter Harris egentligen gay? Det tillhör Cunninghams kvaliteter att han inte laborerar med etiketter utan skildrar känslornas växlingar, oväntade rum i det inre som ömsom öppnar sig, ömsom stängs.
Hur det går? Ja, så mycket kan jag säga att Ethan visar sig vara en farlig förförare, lite av Pasolinis ängel i ”Teorema” och Tadzio i ”Döden i Venedig”, men framför allt något mycket mer obehagligt: en parasit som inte drar sig för de fulaste knepen för att få ihop pengar till resor, droger, ansvarlöshet.
”By nightfall” är en av Cunninghams lättviktigare romaner, men som skildring av en medelålderskris med en högst oväntad turnering är den läsvärd och skarp.
Och rolig. Beskrivningen av hur den plågade Peter på sin sida av sovrumsväggen i det lyhörda loftet lyssnar på Ethan som onanerar i vardagsrumssoffan är oförglömlig erotisk komik.
