De allierade tar sig över Rhen på en pontonbro byggd av ingenjörsförband.
Osmar White var australiensisk krigskorrespondent under andra världskriget. Han följde de segrande allierade trupperna på deras väg in i Tyskland och bevittnade tredje rikets nederlag. Detta segertåg beskrev han med både distans och inlevelse i en serie reportage tidningen Herald & Weekly Times. Efter kriget redigerade han reportagen och sina anteckningar till en bok - en bok som av oklara skäl aldrig publicerades.
Den bok, Segrarnas väg, som han alltså skrev direkt i anslutning till krigshändelserna fick vänta nästan 40 år på sin utgivning. Det är ur många synpunkter en obegriplig försening, även om jag tror mig kunna gissa anledningen. Whites bok är nämligen inte enbart en jublande hyllning till de allierade soldaternas och befälhavarnas mod. Den rymmer också kritiska kommentarer till deras sätt att sköta kriget. Bland annat diskuterar han de västallierade truppernas långsamhet och ineffektivitet på sin väg upp genom det tyska rike som var så gott som tömt på resurser.
Inkompetens och överdriven försiktighet hos det västallierade överkommandot, var enligt honom orsak till denna tröghet. Och han begår dödssynden att uttrycka viss sympati med pansargeneralen Patton som fråntogs kommandot på ett av de centrala frontavsnitten. Patton var i Whites ögon en tämligen osympatisk människa men en oerhört skicklig general. När han motarbetades fanns ingen i överkommandot som hade dristigheten att ta de beslut som kunnat slutgiltigt krossa resterna av den tyska västarmén. I stället segade man sig fram och lämnade en alltför stor del av Tyskland och Östeuropa i ryska händer.
Whites bedömning har i hög grad bekräftats av senare militärhistorisk forskning, exempelvis Max Hastings ”Harmagedon - slaget om Tyskland 1944-45” (SvD 8/5-2005). White var således en god och välinformerad iakttagare av krigsutvecklingen och han var dessutom självständig nog att skriva sin mening utan hänsyn till de hjältesagor som var under upparbetande. Det är en intressant skildring som andas aktualitetens friskhet och som lyckas med det magiska konststycket att för ett ögonblick framkalla det förgångnas ljus och färger, liksom dess fasa och ångest.
