Titeln på Fredrik Nybergs fjärde diktsamling liknar ett tänkespråk: Det blir inte rättvist bara för att båda blundar. Nästan mitt i samlingen gömmer sig denna sentens i en kort text i sviten ”Samtidigt”, som också är titel på den avdelning i boken där sviten ingår:

lock. fyra- till femhundra människor. förstörda
fingeravtryck. fist. jag sluter. en cirkel. det blir inte rättvist
bara för att båda blundar. (ett komplicerat ljus.) bokstaven
b.

Titelfrasen är alltså inblandad i ett språksvall där fragment bryter sig mot varann på olika sätt. Den kan representera de olika, mer eller mindre omedelbart tillgängliga fraser som ligger inströdda i vecken och revorna i det sönderbråkade språk som Nyberg arbetar med.

Tillgänglighet måste inte innebära begriplighet. Det blir kanske inte heller rättvist om båda tittar, cyklar eller sjunger. Kanske är titeln en lömsk fras av det slag som bildar en del av vanespråkets
hårdlackade yta: den låter begriplig utan att i enkel mening vara det, den gäckar som utsaga, men har en egen kvalitet som skenbart genomskinlig formulering.
Nyberg härjar i språket på såväl mikro- som makronivå. En av nycklarna till hans metod är den samtidighet som finns inte bara i den citerade svitens titel. ”Allt skall med” heter det två gånger i en annan dikt, vilket förklarar brytningarna mellan fragmenten i den citerade texten ovan, men knappast fragmenten i sig.
I botten gömmer sig en gammal motsättning mellan livet och konsten, mellan det osorterade och det sorterade. Allt kan inte komma med, men man kan ge en illusion av det, precis som en välformad fras kan förefalla begriplig, trots att den inte är det.

Nyberg tror naturligtvis inte heller att allt kan komma med, att uttrycket skulle kunna bli identiskt med det uttryckta. Tvärtom arbetar han nu, liksom i sina tidigare samlingar, mycket beslutsamt med sorteringsintrument av olika slag.
Ett exempel är sviten ”Agat och oliv”, som består av
prosadikter som alla har titeln ”Biografi”. I en not meddelar Nyberg att sviten bland annat kretsar ”runt Linnélärjungen Pehr Osbeck (1723- 1805) samt runt min morfar Axel Abring (1898-1943). De båda var, med cirka 200 års mellanrum, kyrkoherdar i Hasslövs församling i södra Halland”.
Med utgångspunkt från en formulering av Osbeck ur en geografisk beskrivning, där denne säger att ”åsen eller höjden är intet berg”, väver Nyberg sin svit kring de två kyrkoherdarna, landskapet och tillvarons skenbarheter. Han parafraserar och vidareutvecklar tankar hos Osbeck: ”Skog är ödelagd äng. Vi byter ut allt och gör allt utbytbart.”

Osbeck bidrar uppenbarligen också med en formulering, som väl ungefärligen är hämtad från Linné, och som kan gälla för Nybergs samtidighetstänkande: ”Allt är viktigt.” I samspel med och motsättning mot den grundsatsen står Nybergs egen: ”Allt är också alltid något annat.”
Att allt är utbytbart och att allt alltid är något annat passar inte illa samman med delar av det halländska
landskapet, där skog har avlösts av hedar som sedan har blivit granåkrar.
Nybergs poesi pendlar mellan det sammanhållet strukturerade och det sammanfogat sönderklippta, ett språkexperiment som rör sig mellan det betydelsebärande uttrycket och textytans egenvärde. Vad som är vad och vad som är mer eller mindre läsbart får läsaren avgöra.

Sedan är det inte alltid nog att kunna urskilja en bakomliggande idé och metod; textens förmåga att beröra och engagera har andra orsakssammmanhang. För mig är Nybergs bok ett språkligt laboratorium, som jag besöker inte utan intresse, snarare än en diktsamling som ger en läsupplevelse.
För övrigt borde förlaget ha angivit att de underbara fjärilarna på omslaget är målade av Magnus Lindgren, som tidvis vistades hos Osbeck i Hasslöv och som Nyberg ägnar en av sina prosadikter.