Trots meningar som ”blod och krossat skallben stänkte över gruset” berättar ”Krigarens sista strid” om ett inre motstånd mot våld och kallblodigt dödande. Biko tvingas döda på arenan för att överleva och kanske få återse sin familj. Hans tankar och längtan styr texten mot ljuset och inte mot dödandet. Mannens längtan, som vi mött den i filmer som ”Gladiator” och ”Rome”, bär känslosvallet och återförening med familjen blir det goda slutet. Den sista av bokens färgplanscher fångar familjegemenskapen och blicken mot framtiden.