Moderna föräldrar som läser sina böcker på datorskärmar, vad ger de sina småbarn att läsa? Jo, hör och häpna, många av dem köper vanliga tryckta barnböcker, med hårda pärmar och stora sidor, enligt en artikel i New York Times.

Jag överraskas av hur uppmuntrad jag blir av att läsa detta, och hur många som jag ivrigt berättar det för, lite som om det pågår ett krig och jag är på den förlorande sidan, ständigt på jakt efter goda nyheter.

Artikeln rymmer flera sådana, som att hela 38 procent av bokinköpen för 3–7-åringar äger rum i en fysisk bokhandel, därför att ett stort antal föräldrar vill bläddra, läsa, titta på bilderna, känna, innan de till slut bestämmer sig.

Att lära sig läsa från riktiga böcker, det är som att lära sig äta med kniv och gaffel, en nödvändig ritual, menar en intervjuad pappa, som sedan bekymrat frågar sig vad hans barn ska göra, när deras barn ska börja läsa. Kan man verkligen få tag i tryckta böcker då, eller blir det som att leta efter gamla stenkakor?

Det går att föreställa sig en framtid där mänskligheten nästan enbart läser böcker från datorskärmar. Kanske är det en oundviklig utveckling, som när vi bytte från penna och papper till skrivmaskin.

Något viktigt går förlorat när vi omvandlar en fysisk bok till en e-bok, förklarar Junko Yokota vid National Louis University i Chicago, och det handlar om det taktila, och det visuella, om vad händer och ögon möter, om känslor, om samspelet mellan det sensuella och det intellektuella.

Hon är professor. Hon borde veta.

Hon påstår inte att böcker har något magiskt över sig, vilket jag hade velat, men hon är definitivt på vår sida, liksom de föräldrar i artikeln som berättar att de älskar att mysa på sängen med sina småbarn, bädda ner sig med en filt och en bok, och då, har de upptäckt, då passar inte datorskärmen in.

Än är slaget inte förlorat.