På några år har X Publishing etablerat sig som ett av de mer intressanta förlagen inom den svenska ungdomsboksutgivningen. Med en högkvalitativ och ofta stilistiskt och tematiskt utmanande katalog, har man upprepade gånger satt ljuset på en sorts gränsområde mellan ungdoms- och vuxenböcker.

Nick & Norahs oändliga låtlista är inget undantag. Det är en charmerande berättelse om en brytningstid, på gränsen till vuxenlivet, till erfarenheten, en berättelse om kärlek, om popmusik, om ärlighet och ömsinthet.

I vartannat kapitel berättar Nick, i vartannat Norah. Rachel Cohn och David Levithan hittar en perfekt tonträff, en smart, underhållande, aldrig vilande jargong som kastar sig oväntat och obesvärat mellan ironi och allvar. Det är massivt laddat med populärkulturella referenser, svidande medvetet, ett stålbad i det massmediala bruset.

Storyn är renodlad och omedelbar. Nick och Norah träffas på klubbspelning i New York, hon steetsmart dotter till en skivbolagsdirektör, han lovande låtskrivare och queerpunkbasist. Båda med brustna hjärtan. Mötet utvecklas till en sorts roadmovie i natten, där slump och känslomässiga nödlösningar för de två allt närmare varandra.

Berättelsens två perspektiv belyser nattens händelser från två håll – men framför allt ges ett effektivt och ekonomiskt porträtt av två mycket verkliga individer. På litet utrymme framstår Nick och Norah som synnerligen levande och närvarande. Deras kamp för att förstå sig själva och omvärlden är gripande äkta.

Visst, möjligen saknar natten en mörkare sida, här är en stad för medelklassen, ett punkuppror för medelklassen, färdigpaketerat av H&M och iTunes. Det ges mycket få baksidor. Vilket dock inte förtar att denna version av verkligheten är fullständigt sann, pulserande av liv.

Popmusiken, liksom ungdomskulturen, öppnar alltjämt vägar rakt in till pudeln kärna; kärlek, vänskap, ömhet, sexualitet, tillit. Det är överjordiskt ljuvt, ett oväntat möte, en natt på stan, ett oändligt samtal, en perfekt låtlista. En mycket bra bok.