Utgivningen av lättläst- och börja läsa-böcker har vuxit på senare år. Från att främst ha varit en angelägenhet för läromedelsförlagen har den gått till att i dag ges ut av flertalet barnboksförlag. Alfabeta, Berghs, Bonnier Carlsen, Opal, Rabén & Sjögren och B Wahlströms, liksom specialförlagen LL-förlaget, Hegas och Argasso står för utgivningen.

Barnboksförlagens utgivning utgörs i huvudsak av böcker som riktar sig till nybörjarläsare, medan LL-förlaget och Hegas främst ger ut litteratur för läsare i olika åldrar med läsproblem. Såväl Hegas och LL-förlagets som Argassos böcker är skrivna för att vara lätta att läsa utan att förlora i form och innehåll.

Efter att ha läst hela utgivningen från hösten 2010 och våren 2011 från samtliga förlag, vilket innebär dryga sextiotalet böcker, vet jag att dessa böcker kan bjuda på både intressant och omskakande läsning. Det råder emellertid en påtaglig skillnad mellan böckerna för nybörjarläsarna och tonårsläsarna.

Berättelser för de yngre barnen är ljusa, glada och utspelas i vardagen med skola, skolkamrater och familj, medan ungdomsböcker har en påfallande mörkare, dystrare och tyngre ton. Liksom i dagens övriga litteratur för ungdom skulle man kunna tala om dystopier.

Merparten av börja läsa-böckerna tar annars upp kompisskap. En tongivande representant är Helena Bross, vars böcker kan sägas höra till de moderna klassikerna inom området. Med sina två bokserier Klass 1 B och Solgatan 1 ger hon liv åt vänskapens skiftningar och vardagens trivialiteter. Berättelserna präglas av humor och övertygande psykologi.

Bland vänskapsböckerna finns även berättarparet Cecilia Torudd och Annika Thor, med nyutgivning av två titlar i den populära serien Alva & Love. I ”De nya skorna” berättas om när lillasyster blir ratad av storasyster för bästa kompisen och det hemska hon då ställer till med. I ”Loves Kanin” skildras vänskapen med ett djur. Den beskriver utförligt hur det är att skaffa kanin, men blir onödigt didaktiskt när mamma jämför med hur det var när man hämtade Love från Indien.

När börja läsa-böckerna tar upp pojkars väg till vänskap är det fotbollsdribblandet och proffsdrömmen som gäller. Rüdinger Bertram berättar varierat i ”Snygg passning, Jacob!”, där läsning, bad och diskussioner pojkarna emellan spelar roll för intrigen. Här lämnas ingen plats åt flickor. I böcker där flickorna är huvudpersoner finns pojkarna åtminstone med i periferin.

Övernattning och hemlängtan är ett motiv som varieras i flera böcker om vänskap, och även om temat inte är könsbundet är gestaltningen det. Både pojkar och flickor är mörkrädda, men medan pojken ropar på en annan man (pappa) löser flickorna det tillsammans, som i Eva Lindells ”Sova hela natten nästan” där Elsa och Julia kramas och kissar ihop för att bemästra sin rädsla.

Opal förlag, som länge gett ut lättlästa ungdomslitteratur, har två intressanta ungdomsböcker i vårens utgivning, Britt Engdals ”Teresa, sju trappor upp” och Örjan Perssons ”Davidsstjärnan”. I den förstnämnda får man uppleva Irakkriget genom en irakisk familj som har kommit till Sverige precis innan kriget börjar. En särskild laddning uppstår genom att jagberättarens kusin är Saddam-anhängare. I ”Davidsstjärnan” blir nynazism och trakasserier obehaglig och våldsam verklighet.

Även i LL-förlagets utgivning finns välskrivna berättelser som manar till eftertanke. Smärta, svek och kränkande föräldrabedrägeri drabbar både läsaren och huvudpersonen Saba i ”Saba. Sanningar och lögner” av Simonette Schwartz. Det kvinnoförakt som Saba avslöjar när hon upptäcker sanningen om sin far är bedövande.

”Love vågar livet” av Andreas Palmaer är i sin tur ångestladdad, sorglig och plågsam läsning. Love är en osäker och rädd sängvätare som styrs av obehagliga tvångshandlingar. Han bor ensam med sin manodepressiva mamma som är i slutet av en manisk period, och Love vet hur det blir sen: ”Hon kommer att ligga i mörkret, i sängen. Bara titta på mig med tomma ögon.”

Kusliga i sin hårda och obevekliga skildring av hämnd, svek och ungdomars ondska är ungdomsböckerna från Argasso, samtliga översatta från engelskan. De inleds alla med några ord från författarna som ska fungera tankeväckande i förhållande till de öppna sluten. Men i Robert Swindells ”Eldlekar”, där en pojke som blir pyroman berättar, fungerar det mer som traktatberättelsens moral.

Berättelserna utspelas i en tung miljö – modern fattigdom – där övergivna mödrar inte orkar mer, skolorna är nedslitna, orden och nävarna är hårda. I stort sett all tillit och värme saknas.

Men ett undantag finns i den kusliga ”Skelettpojken” av Anne Rooney, där lillebror en ruggig vinterdag gräver upp en benbit i trädgården. Boken växer till en gripande läsupplevelse när man mitt i all tristess möter ett ömsint förhållande mellan storebror och lillebror. Detsamma gäller ”Vid hennes sida” av Dennis Hamley, där man trots eländet får insikt om en senil kvinnans livsresa.

I runda tal har det blivit några tusen sidor tänkvärd och fängslande läsning med ofta välfungerande och lässtödjande illustrationer, bilder som fyller ut där orden inte räcker till.