Att skulptören, arkitekten och målaren Michelangelo Buonarotti inte bara var en av alla tiders största konstnärer utan även en stor diktare har varit föga känt. Ändå efterlämnade han ungefär 300 dikter, de flesta sonetter eller madrigaler av hög kvalitet, skrivna i Dantes och Petrarcas efterföljd.
Orsaken till att de förblivit ganska okända utanför Italien har att göra med svårigheten att översätta dem. Sonettens komplicerade rimschema är svårt att överföra till germanska språk med bevarade poetiska kvaliteter, och även de största diktarna har gått bet på försöken.
När Sverker Åström nu i en utsökt vacker liten volym med titeln Kärleksdikter har tagit på sig uppgiften att för första gången introducera poeten Michelangelo på svenska har han varit medveten om problemet, och med lyckat resultat kringått det. Han har avstått från rimmen, men hållit fast vid sonettens jambiska versrad.
Resultatet har blivit en
vacker, osökt melodiskt klingande vers som låter helt naturlig, ändå alldeles tillräckligt poetisk.

Michelangelos dikter handlar om kärlek, reflekterar över konsten och begrundar livet och människans förhållande till Gud. I Sverker Åströms urval ligger tyngdpunkten på kärlekslyriken, närmare bestämt på de dikter den homosexuelle diktaren skrev till föremålet för sin största passion, den över 30 år yngre ädlingen Tommaso Cavalieri.
Michelangelos syn på kärleken präglas av den nyplatonska uppfattningen att den jordiska skönheten är en bild av den himmelska. Annat hade knappast heller varit möjligt, med tanke på kyrkans starkt fördömande syn på kärleken mellan män. Det hindrar honom inte från att i glödande ordalag prisa skönheten hos den älskade, samtidigt som han beskriver sig själv som ett tomt skal som får liv endast av den älskades närvaro:

Med dina vackra ögon ser jag ljuset
som mina blinda ögon inte skönjer.
På dina skuldror bär jag tunga bördor
som passar illa mina halta fötter.

På dina vingar
flyger jag som fågeln.
Det är din själ som leder mig till himlen.
Du avgör om jag rodnar eller bleknar,
i solen fryser, värms i kalla dimman.

Om du vill något så vill jag detsamma.
De tankar som du har är också mina
och orden får jag av din andedräkt.

Som månen lyser av ett sken som solen
om natten lånar ut, så syns jag ej
förrän jag tänds av dig. Du är min sol.

I urvalets övriga dikter möter man Michelangelo bland annat som överraskande frispråkig kritiker av kyrkan, i en självironisk beskrivning av sina vedermödor i Sixtinska kapellet och, på ålderdomen, i ruelsefulla sonetter riktade till Gud själv. Den tilltalande boken är illustrerad med ett trettiotal teckningar av Michelangelo.