Vad har man på Manhattan eller i Los Angeles att göra, när man kan besöka Lexington, Lindsborg och Liberty? Visserligen får vi några anteckningar även från New York och Washington D C i den finlandssvenske idéhistorikern Nils Erik Forsgårds bok Heartlands, men de är aningen pliktskyldiga. Ty hans håg står till mellanvästern, hans vilja är att förstå de sociala och regionala mekanismer som spelar en av­görande roll i amerikansk politik, och hans engagemang gäller dödsstraffet, en strafform som han av en professor i statsvetenskap får höra att vi européer är besatta av.

Ja, det är vi förmodligen, inte minst därför att många av oss USA-vänner anser att straffet är djupt ovärdigt den amerikanska demokratin och civilisationen.

Nils Erik Forsgård är också värd all respekt för sin klargörande och konsekventa genomgång av straffets moderna historia i USA, alltså efter Furman-domen 1972, av rutiner, statistik och ­argument. Låt vara att han i hastigheten traderar vandrings­sägnen att dåvarande guvernören i Texas, George W Bush, kunde stoppat avrättningen av Karla Faye Tucker och att han ger en alltför sminkad bild av dåvarande Arkansas­guvernören Bill Clintons hållningslösa agerande vid avrättningen av Ricky Ray Rector valåret 1992.

Jag uppskattar också intervjuerna med dödsstraffets anhängare, med dess (allt ovilligare och alltmer traumatiserade) administratörer och en av de åklagare som för staten Arizonas talan mot den fånge, Scott Nordstrom, vars öde väckt Forsgårds intresse. De nyanserar bilden och speglar en genuin vilja att förstå.

Hela boken präglas av denna vilja att tränga bortom de schab­lonartade bilderna av regionala, sociala och politiska förhållanden i USA. Det är därför Forsgård reser till hjärtlandet, och därför ger han sin bok en titel i plural. Ty det finns inte bara ett heartland i USA, det finns flera.

Boken går tillbaka på en sju veckor lång resa Forsgård gjorde på försommaren förra året. Han reste­ söderut längs östkusten till Virginia, innan han vek av västerut. Målet är statsfängelset i Arizona, och mötet med Nordstrom, men på vägen dit söker Forsgård upp historiska platser, han sam­talar med dem han träffar (jurister, akademiker, barbesökare, andra­ turister), och samtalen är välgörande förutsättningslösa. Till skillnad från så många andra européer på besök i USA, för­söker inte Forsgård berätta för amerikanerna hur det är. Han lyssnar.

Han förmedlar också många tänkvärda uppgifter, som att befolkningsutvecklingen i Mexiko närmar sig de amerikanska siffrorna vilket öppnar helt andra perspektiv än dem som styr dagens­ debatt om den illegala invandringen­ till USA. Under besöket i gruvbygderna i Kentucky och West Virginia skriver Forsgård om den vanvettiga strip mining-metoden, alltså att ”skära av” bergstopparna och den förstörelse av traditionella sociala och ekonomiska mönster, för att inte tala om miljömordet, som följt i dess spår. Han tar även upp de gängse fördomarna om Appalacherna. Så varnade till exempel New York-guvernören Eliot Spitzer­ för att delar av New York state ”i sitt förfall påminde om Appalackerna”. Som Jeff Biggers, som skrivit boken ”The United States of Appalachia” lakoniskt påpekar: det är högst troligt att Spitzer inte ens kände till att den delen av hans stat är en del av Appa­lacherna och även får regionalt stöd som sådan.

Jag fängslas också av Forsgårds förmåga att skapa betydelse av de oväntade sammanträffandena, som under besöket i Liberty, Missouri. Där levde inte bara Jesse James, där satt också Joseph Smith fängslad 1838–1839; staden är en vallfartsort både för vilseledda vilda västern-romantiker och för mormoner. Exemplen på givande, ofta roliga men även mänskligt drabbande, iakttagelser hos Nils Erik Forsgård kan göras­ nästan hur lång som helst. Men under alla dessa reseintryck löper också en diskussion om de amerikanska frihetsbegreppen. Forsgård refererar George Lakoffs­ idé om två amerikanska frihetsidéer som står i strid mot varandra. Han skiljer på de liberala och konservativa frihets­begreppen. Det ena betonar de sociala gemenskapsmönstren, det andra tar fasta på rätten till frihet från staten. Forsgård är också berättigat kritisk mot Lakoffs­ förenklingar. Läsaren kan alltid roa sig med att försöka klura­ ut vilket frihetsbegrepp som svarar mot respektive beskrivning.

Men Forsgård faller inte för förenklingen och försöker inte heller ge några svar. Han pekar på de konflikter som ligger dolda i det amerikanska frihetsbegreppet och härleder både vapen­debatten, konkurrerande linjer i utrikespolitiken och frågan om ”home schooling”, alltså den gans­ka nyinstiftade rätten för föräldrar att undervisa sina barn i hemmet, ur brytningen i den amerikanska frihetsideologin.

Diskussionen om de olika frihetsbegreppen ger stadga åt ­boken. Den blir mer än en samling reseintryck interfolierade av noteringar om dödsstraffet. Nils Erik Forsgårds bok är rentav en av de bästa som skrivits på svenska om USA de senaste åren.