Hur kom det sig att författaren Ulf Peter Hallberg blev mannen som utförde storverket att översätta Walter Benjamins monumentala collage ”Passagearbetet” till svenska? En del av svaret ger han i sin nya självbiografiska essäroman ”Europeiskt skräp”. Hallberg beskriver hur han under en Parisvistelse i sin ungdom av en slump hittade ”Passagearbetet” på ett bibliotek, började läsa, och förhäxades totalt. Vad som talade till honom var inte bara Benjamins förmåga att väcka det förflutna till liv, utan framför allt hans sätt att göra det: genom anhopningen, samlingen, mängden av disparat material. Det ledde rakt in i hans egen uppväxt, och i‑”Europeiskt skräp” blir samlandet vägen till de personliga minnena.

Konungen bland samlare var Hallbergs egen far, och romanens undertitel är ”Sexton sätt att minnas en pappa”. Fadern, Ulf Hallberg, är närvarande inte bara som incitament för sonens minnen och berättelser, utan även genom egna reflexioner och aforismer, kontrapunktiskt beledsagande texten i marginalen.

Ulf Hallberg var en ovanlig människa. Sonens porträtt av honom är kärleksfullt men ambivalent. Han ställde sig å ena sidan vid sidan av livet, å andra sidan gick hela hans liv åt till att dokumentera det och samla på dess uttryck. ”Europeiskt skräp” är inte bara beteckningen på hela den heterogena kulturtradition som far och son Hallberg lidelsefullt ansluter sig till, utan också på den samling konst, kitsch, böcker och annat som fadern ägnade hela livet åt att hopbringa och fylla familjens lägenhet med. Allt till billigaste pris, i lumpbodar och antikvariat eller på lopptorg eftersom han, som aldrig hade ett jobb, var fattig.

Ulf Peter Hallberg tecknar bilden av en människa ytterst illa till mods i sin samtid, oförmögen att stå ut med konkurrenstänkande och ekonomiska bevekelsegrunder, främmande för våld och pietetslöshet mot det förflutna. Fadern framstår som opraktisk och ofta oförmögen till ”vuxet” handlande, men också kärleksfull mot sin familj, intresserad av sina barn och mycket angelägen om att förmedla sin humanistiska och civilisationskritiska världsuppfattning till dem. Sitt eget särpräglade och genomtänkta författarskap ser han som en växt sprungen ur den jordmån fadern beredde. De sidor där han skriver om sin saknad efter fadern och om sina sensuella minnen av honom är sällsynt vackra.

I romanen, skriven med Hallbergs karakteristiska kombination av essäistisk reflexion och historieberättande, fantasteri och lyricism, spelar fadern rollen av startpunkt och ostinato. De 16‑kapitlen består av berättelser och collage där hela den brokiga europeiska kulturhistorien uppträder. Baudelaire, Brecht, Franz Wedekind, Greta Garbo och andra kulturella ikoner dyker upp och försätts i mer eller mindre fantastiska situationer. Osynliga trådar förbinder dem med människorna ur författarens egen livssfär. Resultatet blir ett myller och en både bejakande och tragisk livskänsla, en historia alltför mångfacetterad för enkla sammanfattningar. Och en av årets mest stimulerande läsupplevelser.