Det är en svår konst att gjuta liv i historiska gestalter som för länge sedan stelnat i uppslagsböckernas intill förväxling identiska sakuppgifter. Alexandra Coelho Ahndoril debuterade med ett fascinerande porträtt av den smått tyranniske stjärnforskaren Tycho Brahe i ”Stjärneborg” (2003); i ”Birgitta och Katarina” (2006) bistås vi ett trovärdigt porträtt av den heliga Birgitta som mor.

Alexandra Coelho Ahndorils senaste roman har den lakoniska titeln Mäster och skildrar skräddarmästare August Palms resa från barndomen till rollen som fullfjädrad socialdemokratisk agitator.

Det är ett djupt imponerande projekt som enligt bokens baksidestext handlar om hur människan möter de tre stora drömmarna, vetenskap, religion och politik. Det har hänt att den frihet författaren tagit sig gjort mig brydd, hur Coelho Ahndoril medvetet fyllt de tomrum som alltid existerar i historiska gestalters biografi med de frågor hon själv brottats med.

Ändå har jag blivit alltmer övertygad. Alexandra Coelho Ahndoril knackar liksom loss sina figurer ur marmorstatyernas skyddande hölje och förser dem med blod, hud och nerver. I ”Mäster” bibringar hon August Palm en barndom som förefaller helt trovärdig med tanke på den kamp han så småningom ska föra för de fattiga, åsidosatta och utblottade, men huruvida författarens skildring överensstämmer med biografiska data eller ej, är jag inte rätt man att avgöra.

Som roman betraktad är den dock ett litet mästerverk. Det finns inte en slentrianmässigt påkommen formulering, och ändå verkar ingenting uttänkt. Författarens omsorg om sina gestalter avslöjas alltid i en berättelses minsta byggstenar. Med dödsförakt måste varje författare i varje historia kasta sig ut över det okändas ravin för att undersöka om språkets vingar bär. Inte bara ibland, utan om och om igen.

När August Palms far, skräddarmästaren, dör, förlorar familjen den viktigaste inkomsten och eftersom de ekonomiska skyddsnäten är obefintliga har inte modern råd att behålla alla sina barn. August, som är tänkt att gå i sin fars fotspår, blir utackorderad till en hjärtlös, rentav sadistisk skräddarmästare. När modern hamnar på fattigstugan med ett par av barnen får inte August hälsa på återstoden av familjen om han inte löst den senaste uppgiften han fått av skräddarmästaren. Till slut, i 14-årsåldern, lyckas August krångla sig ur skräddarmästarens grepp genom att gå fram i kyrkan (konfirmeras), men då har också modern dött och resten av syskonen är utackorderade.

Nu begår August sin gesällvandring mellan olika platser i akt och mening att bli skräddarmästare. Han hamnar så småningom i Tyskland där han inte oväntat, på grund av sina erfarenheter, blir attraherad av de socialistiska tankegångar som är i svang.

I tyska Haderslev möter han sin blivande hustru, Johanna Larsson från Oscarshamn. Så småningom blir August Palm utvisad från Tyskland på grund av socialistisk agitation. Han slår sig ner i Danmark och fortsätter på den inslagna vägen. Också Danmark blir en omöjlig plats att vistas på och i början av 1880-talet är August Palm tillbaka i Sverige. Romanen utmynnar i det berömda utomhusmötet – eftersom ingen velat bereda honom lokal – i Lill-Jansskogen 1881.

Alexandra Coelho Ahndoril skildrar mycket trovärdigt hur hotfull en sådan som August Palm, med sina idéer om föreningar för arbetare och allmän rösträtt, ter sig för dåtidens politiska och samhälleliga etablissemang. Mer än en gång blir han misshandlad och hotad. Familjen lever i ständig skräck, inte minst Johanna, för att maken ska bli dödad på grund av sina åsikter.

I ”Mäster” identifierar man sig som läsare totalt med den hunsade, misshandlade skräddargesällen som i vuxen ålder inte finner någon annan råd än att ställa sig i talarstolen och ifrågasätta om landets regering verkligen är värd namnet, eftersom den så resolut har ställt sig på de besuttnas sida.