Alfred Nobel samlade inte skalbaggar. Dumt nog, måste man säga, för i så fall hade vetenskapen kanske berikats med ett Nobelpris i biologi. Medicinpriset kan förvisso komma biologer till del, med Konrad Lorenz och Niko Tinbergen som goda exempel, men på det hela taget har biologin i Nobelsammanhang kommit att spela en undanskymd roll, mer som källa till inspiration.

En av de intressantare forskarna härvidlag är psykologen Daniel Kahneman, som för tio år sedan belönades med ekonomipriset. Hans arbeten om beslutsfattande och riskbedömning bygger till stora delar på banbrytande evolutionsbiologi som, i motsats till vad Milton Friedman och hans gelikar länge predikat, visar att nutidens marknadsaktörer ingalunda är så särdeles rationella.

Som framgår av Kahnemans väldiga bok ”Tänka, snabbt och långsamt” är människans intellekt utmärkt väl anpassat för ett fjärran apstadium, dock mer sällan för det moderna livets alla valsituationer. Vi begår hela tiden misstag, och är ofta mycket lättlurade. Inte minst bedömningar i hastigt mod, sådana som brukar ges beteckningen intuition, visar sig inte sällan leda fel.

Kahneman åskådliggör tänkandets mekanismer med hjälp av två teoretiska figurer, varav den första (System 1) representerar detta snabba, mer eller mindre automatiska tänkande, medan den andra (System 2) betecknar en långsammare, mer beräknande tankeverksamhet. I en uppsjö av exempel visar han hur dessa bägge system fungerar, var för sig och tillsammans, och fram tonar bilden av en ständigt pågående kamp om tolkningsföreträdet.

System 1 kan inte stängas av. Alla intryck bearbetas oupphörligt och ur detta virrvarr skapas mönster och meningsfulla berättelser, helt utan ansträngning, också där ingenting finns att se mer än slumpen. Förmågan att bortse från tvetydigheter och dra snabba slutsatser har helt enkelt inneburit en överlevnadsfördel under människans evolution. Tvivel är inget för System 1, och statistik alltför komplicerat.

System 2, däremot, begriper statistik och är mer benäget för tvivel än tro, men kräver i gengäld både tid och medveten ansträngning för att fungera. Därför är detta djupare tänkande ofta avstängt. Man går på magkänslan istället, och visst kan man pricka rätt, men riskerna är stora, särskilt som numera hela yrkeskårer sysslar med att exploatera bristen på eftertanke; reklammän, politiska spindoktorer, skandaljournalister, finansiella rådgivare och så vidare.

Det är ingen tillfällighet att Kahneman fick just ekonomipriset; finansmarknadens aktörer är en tacksam grupp att studera, dels för att åtskilliga analytiker vägleds av skäligen primitiva ryggmärgsreflexer, dels för att handeln med aktier och andra värdepapper är lätta att skärskåda statistiskt. Bilden är sedan länge klar för alla som vill veta: det är i allt väsentligt slumpen som styr.

Börsanalytiker och likställda vill som bekant ogärna medge detta, utan fortsätter som om ingenting hänt, vilket i sin tur har banat väg för den robotstyrda handel som på senare år står för en allt större del av omsättningen. I Kahnemans bok förklaras mycket av bakgrunden till denna utveckling.

”Tänka, snabbt och långsamt” är i USA hyllad som ett mästerverk i klass med Adam Smiths ”The wealth of nations” (1776, på svenska ”Nationernas välstånd”), vilket är en bedömning jag dessvärre inte kan dela. Visst är detta en på många sätt storartad bok, full av anslående exempel på det mänskliga tänkandets förvillelser och fallgropar, men en klassiker av sådan kaliber blir den knappast.

Orsaken till de debila hyllningarna kan snarare sökas i det faktum att ekonomer och andra samhällsvetare vanligen är så genuint obildade beträffande evolutionsbiologi, att de helt enkelt faller i farstun för biologiska förklaringsmodeller som numera snarast hör till allmängodset inom naturvetenskapen.

Att spekulanter fruktar förluster mer än de gläds över vinster, eller för den delen att golfspelare puttar bättre för par än för birdie, kanske framstår som sensationella nyheter i finanskvarteren, men för den som vet ett uns om hur evolutionen nedvärderar goda nyheter till förmån för dåliga (typ anfallande lejon), är sådana rön ganska väntade.

Därmed också sagt att jag önskar boken all lycka i Pär Svenssons översättning. Kunskaper av detta slag, som om möjligt är ännu ovanligare i Sverige än i USA, är en stabil bas för alla som vill motstå de förrädiska locktonerna från den idiotanstalt som är vårt övermogna konsumtionssamhälle och dess kasinoekonomi.