Den man som hittades död efter en sprängning vid Outlaws lokaler i Åtvidaberg förra helgen hade kopplingar till Topside MC i Åby.
Den organiserade brottsligheten i Sverige har genomgått en dramatisk förändringsprocess under de senaste decennierna. Kriminella gatugäng och mc-klubbar har byggt upp alternativa samhällsstrukturer med egna lagar, straffskalor och beskattningssystem. Numera kan svenska ungdomar på glid, för första gången, ansluta sig till en multikriminell organisation och skaffa sig en alternativ livsstil som ger status i den kriminella subkulturen. Vid 90-talets mitt fanns en handfull kriminella gäng med egna emblem i några av de största svenska städerna. I dag finns mer än 50 ligor. Dessutom har den organiserade brottsligheten fortplantat sig över landet och finns numera på åtminstone 25 orter.
Beskrivningen ovan har hämtats från boken Svensk maffia. Bokens författare, de två journalisterna Lasse Wierup och Matti Larsson, tvekar inte att använda ordet ”maffia” för att karaktärisera den organiserade brottsligheten i dagens Sverige. Begreppet omertà, den sicilianska maffians berömda tystnadskod, hindrar numera även svenska poliser och åklagare från att klara upp brott. Vittnen drabbas av minnesförlust och föredrar att tiga. Avhoppade gängmedlemmar, som kan misstänkas för svek, hotas av ond bråd död.
Precis som i Italien och många andra länder tenderar den organiserade brottsligheten, när den fått fäste på en ort, att infiltrera det demokratiska samhällets institutioner och det lokala näringslivet.
Hells Angels fick fast fot i Sverige 1991 när mc-klubben Dirty Dräggels i Malmö fick provmedlemskap. Idag finns sju avdelningar i landet och 15 supporterklubbar. Konkurrenten Bandidos finns för närvarande på sju svenska orter.
Vid sidan om de transnationella mc-organisationerna kartlägger Wierup och Larsson ett antal ”etniska” kriminella nätverk och några av de territoriella gatugäng som bildats i problemtyngda betongförorter på senare år. Bland de grupper som underkastas en mer närgången granskning kan nämnas den Göteborgsbaserade organisationen Original Gangsters och Brödraskapet Wolfpack som skapades på 90-talet av Kumlainterner. Ett par kapitel ägnas också åt den så kallade Uppsalamaffian och kriminella nätverk med rötter på Balkan.
”Svensk maffia” sammanfattar väl den organiserade brottslighetens synliga infrastruktur. Det som saknas, vill jag hävda, är en problematiserande analys som tränger bakom fasaden och identifierar de ekonomiska och sociala processer som gjort den alarmerande maffiaspridningen möjlig. Det är ju den vanlige svenskens efterfrågan på den svarta marknadens tjänster och varor – stöldgods, inkassoverksamhet, knark, sex och mycket annat – som ytterst förklarar de kriminella gängens tillväxt och utbredning. Självfallet borde riksdagen, vilket författarna påpekar, för länge sedan ha avsatt medel till en Rikskommission mot organiserad brottslighet för att stämma i bäcken.
Dock finns det ytterligare en nöt som lär bli svår att knäcka. Hur ska vi få alla arga unga män, som misslyckats i skolan och inte efterfrågas på arbetsmarknaden, att sluta drömma om en häftig kriminell karriär och ett liv i lyx som förebilden Gudfadern? En annan gestalt med hjältestatus i den kriminella världen är den forne Hells Angels-ledaren Thomas Möller från Malmö som numera lever ett internationellt jet set-liv med bas i Sydafrika. Vad har samhället att erbjuda?
