Med truckföraren Kurt har norske Erlend Loe skapat en klassisk karaktär. Inte bara är Kurt en knasig och oansvarig typ som – likt en Loranga, en Homer Simpson, eller, varför inte, en Pippi Långstrump – låter sig svepas med av nycker och galna infall. Han fungerar dessutom som en sorts ironiskt prisma, i vars sken Loe skapar kritiska burlesker av aktuella samhällsfenomen: provinsialism, människosmuggling, globalisering. Och nu: religiös sekterism.

Kurt och familjen ska på semester till Finland. Vilse i de svenska skogarna hamnar man uthungrade och svaga i Kurtby. Här härskar Kirsti brud. Hon vill ha Kurt till ny pastor, eftersom den senaste (liksom alla föregående) togs av polisen. Passande då att Kurts skägg vuxit sig vilt i vildmarken.

Det är en alldeles lysande bok. En litterär poängtering av fundamentalismens vansinnen. Avskalat, förvisso. Här finns inte utrymme för djupare analyser av bakomliggande orsaker, religiösa fanatiker förblir schabloner. Det är ovidkommande, renodlingen är övertygande.

Kurt fortsätter sitt drastiska humortåg. Loe ger ännu en välbehövd lektion i hemvävd humanism.