Sedan några år tillbaka övertrumfar en rad engelska förlag varandra med allt fler och finare satsningar på teologi: monografier och handböcker, lexika och samlingsverk publiceras i en anmärkningsvärd takt. Det verkar finnas ett omättligt behov av teologi i detta sekulariserade samhälle. Vad Tyskland en gång i tiden var, är nu England: Europas mest produktiva teologiska kultur.
Många av dagens tongivande kristna tänkare har undervisat, forskat och publicerat sig i England (Sarah Coakley, ärkebiskop Rowan Williams, Oliver O”Donovan, Janet Martin Soscice, John Milbank, David Martin med flera) eller står i nära kontakt med den teologiska utvecklingen vid en eller flera av landets excellenta teologiska institutioner (Jean-Luc Marion, Christoph Schwöbel, Alvin Plantinga, Stanley Hauerwas med flera).

Rupert Shortt, som ansvarar för religion i The Times Literary Supplement, har samtalat med
dessa och andra framstående tänkare om den kristna teologins aktuella frågor, metoder och forskningsområden. God”s Advocates: Christian Thinkers in Conversation ger en spännande introduktion till många av dagens heta teologiska ämnen samtidigt som den informerar om teologernas personliga bakgrund, utveckling och profilering.

Är mycket av modern ateism bara parasitisk på dålig teologi? Erbjuder den aktuella fokuseringen på Guds treenighet verkligen en ny orientering för den postmoderna människa som vill förstå både Gud och sig själv, eller bara en renässans för ett obegripligt gudsbegrepp? Ska teologen undvika en alltför nära koppling till filosofiska förståelseteorier? Eller borde teologen erkänna att hans eller hennes intellektuella kapacitet beror på delaktighet i Guds egen kunskap? Och vad betyder ett val mellan dessa möjligheter för teologins självförståelse, metod och relation till andra vetenskapsgrenar?

Medan några forskare försvarar den analytiska filosofins renande kraft för teologiskt
tänkande (till exempel Plantinga), söker andra efter en bredare filosofisk horisont eftersom den analytiska filosofin bara erbjuder ”mentalhygien för intellektuella hälsofanatiker” (Martin). Shortt är angelägen om att visa teologins bredd och mångfald. Därför lyfter hans samtal fram även motstridiga program och ömsesidig kritik mellan olika teologiska röster. På så sätt tvingas läsaren själv att ta ställning. Shortts förmåga att formulera sina frågor gör det svårt för hans samtalspartners att gömma sig bakom stora teorier och ogenomträngliga begrepp. Shortt frågar envist, yttrar kritik, kräver förklaringar; på det viset gör han sig till talesman för alla läsare som vill förstå vad dagens teologer sysslar med och varför och hur.

Flera av samtalen berör Radical Orthodoxy, en ny engelsk teologisk rörelse som under John Milbanks ledning vill uppgradera teologin till den oberoende ställning som allomfattande vetenskap vilken den hade under högmedeltiden. Denna rörelse anser att utan Gud kan det inte finnas någon verklig humanism. Bara en upplysning från Gud är en varaktig upplysning.
Milbank och en av hans lärjungar ges möjlighet att förklara och försvara denna intima samverkan av förnuft och uppenbarelse, medan andra teologer i boken kritiserar denna rörelses ovilja att erkänna betydelsen för själva teologin av en icke-teologisk upplysningstradition. Debatten gäller alltså uppenbarelsens natur och teologins vetenskapliga självförståelse i dag.

Trots olika perspektiv och angreppssätt framkommer en stor överensstämmelse angående teologins grundläggande orientering: alla kristna tänkare i denna bok argumenterar på sina olika sätt för ett skapelseperspektiv som utgångspunkt för kristen teologi.
Människan kan inte själv producera en adekvat startpunkt. Snarare gäller det att upptäcka det sammanhang till vilket alla människor är skapade av Gud. Denna utgångspunkt har inte med evolutionsfrågan att göra, utan med identitetsfrågan. Ska människan i vår postmoderna tid uppfinna sin mänskliga identitet egenhändigt
genom ett slags isolerat jagprojekt, eller inbjuds människan att upptäcka en redan existerande gudsgemenskap i vilken hon tillsammans med andra får växa i ömsesidig kärlek och konstruktiv kritik? Teologins roll som kritiskt redskap för människor betonas flitigt i denna bok.

Teologin är inte kallad till att bekräfta individuella livsprojekt utan att utforska alla mänskliga erfarenheter. Teologi är alltså religions intellektuella samvete.
Tänkarna i detta band hanterar teologins källor (Bibeln, traditionen och den mångfacetterade mänskliga erfarenheten) på olika sätt. Men alla är överens om att ett liv utan kritisk och självkritisk brottning med människans rika religiösa horisont vore urtråkigt. Däremot behöver teologi inte alls vara tråkig som Rupert Shortts samtal med 18 av ”Guds advokater” så livligt bekräftar.