Andra världskriget har ett oförtjänt gott rykte. Trots att andra världskriget var ojämförligt mera blodigt, grymt och barbariskt än det första är det fortfarande framför allt första världskriget som förknippas med krigets omänsklighet och ohygglighet medan det andra framstår som en tämligen heroisk och framgångsrik historia. Orsakerna till detta är många. Men den viktigaste är att andra världskriget kommit att betraktas som ett nödvändigt och oundvikligt krig, som en nödvändig kamp mot det onda.
Men är den gängse bilden riktig? Det är ett huvudproblem i den brittiske historieprofessorn Richard Overys bok 1939. Nedräkningen till andra världskriget.
En minoritetsåsikt har alltid funnits som velat se också andra världskriget som ett onödigt krig. Overy nämner den amerikanske politikern Patrick Buchanan, en av George W Bushs skarpaste kritiker. Buchanan hävdar att Churchill liksom i hans ögon Bush fullkomligt i onödan och med katastrofala resultat drog ut i krig mot diktatorer. Men Overy är inte övertygad.
Overy är en av Storbritanniens mest framträdande historiker då det gäller andra världskriget och dess tidsperiod. Särskilt bör man nämna hans utomordentliga ”The Dictators” (2004) som gör en ingående jämförelse mellan Hitlers och Stalins politiska system. ”1939. Nedräkningen till andra världskriget” är den första av hans böcker som översatts till svenska. Framställningen är koncentrerad till den avgörande perioden från den 25 augusti 1939 när den berömda pakten mellan Hitler och Stalin undertecknades till den 3 september samma år när Storbritannien och Frankrike förklarade Tyskland krig. Bakgrunden fanns i de krav av bland annat territoriell karaktär som Hitler ställde på Polen. Västmakterna garanterade Polens okränkbarhet och gick i krig sedan Hitlers Tyskland den 1 september invaderat Polen.
Ett argument för att det krig som inleddes den 3 september 1939 ur västmakternas synpunkt var ett onödigt krig kunde se ut så här.
Krigets resultat blev 40 miljoner döda, förslusten av de brittiska och franska imperierna och Stalins erövring av halva Europa. Om Hitler istället lämnats fri att tvinga Polen att ge upp Danzig, som han ville, skulle den tyska expansionen sedan riktats mot öster, mot Stalins Sovjetunionen. Västmakterna skulle ha lämnats intakta.
Resonemanget är som Overy inser inte utan vidare orimligt. Hitler ville inte ha något krig med Storbritannien eller Frankrike i september 1939. Han gjorde allt han kunde för att undvika det, bland annat när den svenske affärsmannen Birger Dahlerus dagarna före krigsutbrottet utnyttjades för en tragikomisk skytteldiplomati mellan Hitler och den brittiske premiärministern Neville Chamberlain för att i sista minuten rädda freden. Men Overy poängterar också att en passivitet från västmakternas sida skulle ha lett till ett Europa som för överskådlig framtid skulle ha dominerats av Hitler. Chamberlain hade gjort det yttersta för att rädda freden, bland annat genom överenskommelsen i München 1938 när Hitler tillåtits göra stora territoriella vinster utan krig. Men han var inte bredd att låta den västligt demokratiska civilisationen bryta samman utan att slåss. Ett fredligt vegeterande i Hitlerrikets skugga var inte nog för britterna eller fransmännen. De valde det bittra alternativet.
Att skriva om andra världskrigets förspel är en äggdans. Det gäller att sätta ned foten rätt på denna mark där varje kvadratmillimeter varit utsatt för ändlösa kontroverser av historiker och politiker sedan den tid det begav sig. Overy genomför denna äggdans med elegans. Hans framställning är rask och dramatisk. Men stegen är väl beräknade. Jag vet mig aldrig ha sett en skildring av förloppet där omdömena är bättre övervägda, bättre står i överensstämmelse med källorna eller med den intelligentaste forskningen. Den 24 augusti 1939, när Overys berättelse tar sin början, hade det viktigaste redan hänt (München, Prag, västmaktsgarantin till Polen, de tysk-sovjetiska förhandlingarna) och detta är en begränsning. Den fördel Overy vinner är att kunna rikta in skildringen på några få dramatiska dagar. Resultatet har blivit en bok som präglas av både berättarglädje och analytisk skärpa.
