Prosa
Philip Roth
The Plot Against America
391 s. Houghton Mifflin Company.
Ca 26 USD
Dystopin - vilket vill säga den raka motsatsen till utopins ljusa skildring av en värld där allting går som smort och som det borde - tycks för tillfället uppleva något av en nedgångsperiod inom romankonsten, vad detta nu kan bero på. Genren har ju annars alltid varit mycket användbar både för kritik av rådande förhållanden och för reformförslag. Men i vår tid, med sin fasta tro på det praktiska förnuftets överhöghet, anses den kanske motverka sitt syfte genom att för det mesta lyckas vara samtidigt troskyldigt naiv och dyster i överkant.
En slagkraftig variant som i hög grad förtjänar läsarnas uppmärksamhet har emellertid denna höst levererats av den alltjämt mycket flitige Philip Roth. Han har alltid uppfattat tillvaron som en enda lång rad av ”varför inte tvärtom”, tänkbara vägval och ”mot-liv”, för att låna en av hans romantitlar. Alltså är det bara konsekvent att han nu, 71 år gammal och i den bok som är
hans tjugosjätte, har företagit sig att mera rakt på sak skriva om historien.
I en intervju har Roth berättat att han fick idén till The Plot Against America när han läste i historikern Arthur Schlesingers självbiografi att medlemmar av det republikanska partiets högerflygel på allvar funderade på att lansera den store flygarhjälten Charles Lindbergh som motkandidat till Roosevelt i 1940 års presidentval. Tänk om det hade blivit så - och tänk om den nationalistiske och reaktionäre Lindbergh, livlig motståndare som han var till den europeiska kampen mot nazismen, till på köpet hade vunnit valet på sina paroller om att hålla Amerika utanför ”det judiska kriget”!
Konsekvenserna av en sådan valutgång för det amerikanska folket, och naturligtvis framför allt för dess betydande judiska inslag, målar Roth upp med sin egen familj i tavlans centrum - en bild som är hämtad direkt ur den tidens verklighet. Miljön är alltså 40-talets Newark, där den känslige, inåtvände sjuåringen och flitige frimärkssamlaren
Philip lever med sin militante far, sin förskrämda mor och sina bröder. Dessa har betydande roller som exempel på olika reaktioner inför historiens råa verklighet: Alvin som tar värvning i England och mister ena benet i Frankrike, Sandy som hjältedyrkar Lindbergh, uppfattar bråket om hans förmenta antisemitism som idel judisk paranoia och ser Hitler som ”världens främsta skydd mot utbredningen av kommunismens onda”.
För en ytterligare komplikation står den oberäkneliga moster Evelyn. Hon blir gift med den tyskvänlige rabbinen Bengelsdorf, en av de få judar som av ogenerat taktiska skäl har blivit ivriga Lindberghsupporters. Därigenom får mostern - till familjen Roths förfäran - äran att gästa Vita huset när presidenten bjuder Hitlers utrikesminister von Ribbentrop på galamiddag med dans.
Vad Lindberghs politik rent konkret visar sig betyda för folket är framför allt inrättandet av ett regeringsorgan som kallas Office of American Absorption och som ska ”uppmuntra Amerikas religiösa och nationella
minoriteter att integreras bättre i samhället”. Detta sedan SS- och Gestapochefen Heinrich Himmler har börjat lägga sig i den amerikanska inrikespolitiken genom påtryckningar på vad han i sina interna PM humoristiskt kallar ”vår amerikanske Gauleiter” om att ta i med hårdhandskarna mot Amerikas fyra och en halv miljoner judar.
Den verkliga avsikten med åtgärden är sålunda att bryta upp den judiska gemenskapen med tvång och skingra medlemmarna till lantliga avkrokar över hela kontinenten. Redskapet för detta är en ny så kallad Homestead Act - den typ av bosättningslag som en gång stiftades för att styra invandringen till de lämpligaste områdena när Förenta staterna på 1800-talet fick sin definitiva form.
En rad offentliga personer i tidens skeende figurerar i handlingen, inte minst den reaktionäre bilkungen Henry Ford och - framför allt - den beryktade, i lika mån älskade och avskydde radiomannen Walter Winchell. Denne, som själv hade judisk bakgrund, använder i romanen sitt pratprogram varje
söndagskväll - ”Good evening, Mr. and Mrs. America and all the ships at sea. Let”s go to press!” - till att angripa Lindbergh och antyda att bosättningslagen syftar till inrättandet av koncentrationsläger och förberedandet av pogromer ”à la Hitlers Buchenwald”. Detta med inte bara judarna, utan även de arma negrerna, de hårt arbetande italienarna och den siste mohikanen som offer.
Med både Lindberghs och Winchells faktiska personhistoria tar sig Philip Roth drastiska friheter genom att låta dem försvinna ur historien flera årtionden i förtid - den förre av inte helt lättbegripliga skäl mördad av tyskarna, Walter Winchell som offer för en attentatsman sedan han har ställt upp som presidentkandidat i valet av efterträdare till den försvunne flygarhjälten. (Båda två levde i själva verket en bit in på 1970-talet.)
Naturligtvis är det fullt möjligt att läsa Philip Roths roman som en historisk allegori, i så fall rimligen tänkt att fungera som varning för tendenser i den aktuella politiska verkligheten.
Men någon riktig dystopi är det inte fråga om, eftersom han faktiskt låter handlingen utmynna i en stämning av påtaglig optimism. Franklin D Roosevelt får sålunda komma igen, återta presidentposten och liksom i verkligheten behålla den över andra världskrigets slut. Själv föredrar Roth också att betrakta sin berättelse som en betryggande erinran om USA:s motståndskraft mot den politiska fanatismens typ av katastrofala tankefel. Och det, säger han till en intervjuare, beror på att de tråkiga saker som händer i romanen aldrig hände i verkligheten den gången - när de faktiskt kunde ha hänt.
