När vi låter fingret löpa längs med bokryggarna i hyllan är det kanske lätt att vi förbiser de tunna volymerna; att vi så att säga silar mygg och sväljer kameler i vårt sökande efter de verkligt närande läsfrukterna.
Om vi istället lär oss att stanna upp också vid det till synes oansenliga och ”lätta”, lär vi snart upptäcka att storheten ofta hyser in sig i det lilla. Ur tyskhyllan kan vi då dra fram omistliga namn som Robert Walser, Arthur Schnitzler och andra författare som företrädesvis presenterat sina skapelser i en liten förpackning.
Till denna kategori hör avgjort också veteranen Siegfried Lenz, som förutom det centrala verket ”Tysktimmen” är upphovsman till skenbarligen små, men egentligen verkligt betydande och drabbande berättelser som ”Fyrskeppet” och ”Arnes Nachlaß”.
När Lenz häromåret, 82 år gammal och 50 år efter debuten, kom ut med sin vackra lilla kärleksnovell ”Schweigeminute”, slogs man genast av att författaren vad gäller berättarekonomi och miljögestaltning, sitt avklarnade språk och sin okonstlade stil, här nått sin absoluta höjdpunkt.
De här kvaliteterna har på intet sätt försvagats i Jörn Lindskogs svenska översättning, som utgör den tredje titeln i nygrundade ”tysk”-förlaget Thorén & Lindskogs utgivning.
Novellen är centrerad kring klassiska teman som förbjuden kärlek och ungdomens brustna illusioner, och utspelar sig i en fiktiv tysk liten badort vid Östersjökusten under vad som rimligen borde vara sent 50-tal eller tidigt 60-tal (såväl Benny Goodman som Ray Charles hörs i skvalradion, och i skolan läser man George Orwells ”Djurfarmen”). Historien berättas av gymnasieeleven Christian och berör uteslutande hans förstulna och förbjudna kärlekshistoria med sin engelsklärarinna Stella under en kort het sommar på orten.
Christians minnen pendlar mellan en sorgehögtid som hålls i skolan efter en dödlig olycka kort efter sommarlovet och den relation Christian och Stella slungas in i under sommaren fram till olyckstillfället.
Persongestaltningen och den omtänksamma skildringen av Christians ungdomliga känslor präglas av ömhet, diskretion och en psykologisk precision som gör att berättelsen har goda utsikter att bli en framtida klassiker bland litterära kärleksskildringar.
Den melankoliska lilla historien om det begynnande vuxenlivets sårbarhet i gränslandet mellan det försagda och det erotiska, mellan den gränslösa närvaron och den plötsliga döden, bärs här fram av en klok gammal författares subtila och chosefria ordkonst, som avgjort kommer att finnas kvar i läsarens hjärta långt efter att den högljudda samtidslitteraturens yviga gester bleknat bort.
