Den franske författaren J M G Le Clézio har berättat i en intervju att en av drivkrafterna hos de fiktiva personerna i hans böcker ligger i deras önskan att frigöra sig från all form av jordbundenhet: liksom fåglarna vill de kunna lyfta upp mot himmelska höjder för att få en mer vidsträckt vision och låta sig gripas av rymdens svindel. Strävan efter världsalltets oändlighet genomsyrar hela Le Clézios författarskap - som samtidigt pulserar av ”jordisk extas” i en oavbruten hyllning till och intensivt utforskande av jordens sinnliga skönhet.

Men i denna fängslande färd mellan makro- och mikrokosmos är det alltid människan med sin historia som fokuseras i hans romaner. Genom en mångskiftande sammanvävning av fiktion och verklighet lyfter Le Clézio med storartad berättarkonst fram den utsatta, ofta marginaliserade individens historia. Lika ofta gestaltar han den bortglömda eller rentav nedtystade kollektiva historien, som sträcker sig över tid och rum med förgreningar framför allt till olika utomeuropeiska civilisationer.

Med tiden har både de historiska dimensionerna och det självbiografiska underlaget fått allt större pregnans hos Le Clézio, något som blev uppenbart i den briljanta romanen ”Révolutions” (2003). Den 66-årige författaren med rötter i Bretagne och Mauritius, numera bosatt i New Mexico, har en fascinerande personlig bakgrund. Det faktum att han som åttaåring fick resa till Afrika för att träffa sin okände far har etsat sig fast i hans minne - i den ömsinta självbiografiska berättelsen ”Afrikanen” (2004), återkommer han till sin barndoms gripande minnesbilder, både av mötet med den främmande fadern och av den omtumlande vistelsen.

Le Clézio har under årens lopp publicerat ett trettiotal böcker, och han har aldrig upphört att överraska sina läsare. Med stor förnyelsekraft anknyter han i sin nyutkomna roman Ourania till Thomas Mores verk ”Utopia” från 1516. Romanens starka intertextuella prägel aktualiseras dock i en modern historisk
kontext. Daniel Sillitoe, berättarjaget i ”Ourania”, tillbringar sina tidiga barndomsår under andra världskriget i en by i södra Frankrike. Hans familj består av den kärleksfulla modern Rosalba och farföräldrarna. Fadern är spårlöst försvunnen, och Daniel får växa upp med övertygelsen att han omkommit i kriget. När krigets elände och fasor blir outhärdliga upptäcker pojken en mental ventil som kommer att ha en avgörande betydelse för hans liv: det gäller en fantasieggande röd bok om grekisk mytologi.

Med sjungande röst läser modern högt ur denna magiska bok för sin son, som försjunker i sina drömmar där han uppfinner Ourania, ”himlens rike”. Tack vare moderns förkärlek till läsningen får Daniel en orubblig tro på att ”verkligheten är en hemlighet, och det är genom drömmen som man närmar sig världen”.

Många år senare reser Daniel Sillitoe, som blivit doktor i geografi, till Mexiko på uppdrag av ett parisiskt universitet för att utföra ett kartläggningsprojekt. På vägen till Guadalajara träffar han en egendomlig ung man, Raphaël Zacharie. Det blir upptakten till en spännande resa som leder Daniel till två olikartade utopiska samhällen i västra Mexiko. Det ena är Campos, ett litet samhälle med ett eget språk kallat ”elmen”.

I detta sannings- och frihetsälskande samhälle vars medlemmar kommer från världens alla hörn, finns varken äktenskap, kärnfamilj eller skola. Utbildningen sker i vardagssituationer och barnen blir tidigt respekterade som individer och starkt uppmuntrade till att utveckla sin fantasi. Därför är astronomin och noggranna kollektiva iakttagelser av stjärnhimlen av största vikt för medlemmarna i Campos.

Samtidigt kommer Daniel i kontakt med Emporio, ett utopiskt humanvetenskapligt forskarsamhälle där antropologerna spelar en central roll. Den unge geografens betraktelser över detta forskarsamhälle är dock förknippade med en stundom påtaglig ambivalens: hos många av dessa så kallade Maestros eller Doctores genomskådar Daniel girighet och streberanda. I Emporio finns en tydlig hierarki
som innebär att begåvade forskare diskrimineras på grund av ”olämplig” etnisk tillhörighet, här pågår också ett maktspel med ödesdigra konsekvenser. Framför allt ifrågasätter huvudpersonen relationen mellan kunskap och makt i Emporio när han lyfter fram ”den ironi odlad av medlemmarna i en grupp som dominerar i ett samhälle där allt, till och med den rena vetenskapen, blir ett uttryck för deras maktsträvan”.

Utanför dessa två utopiska samhällen upptäcker Daniel så småningom en värld med sociala orättvisor, där globaliseringen kastar en mörk skugga över den utsatta människan. Barn och kvinnor tvingas arbeta under vidriga förhållanden åt multinationella företag, antingen som jordgubbsplockare eller inom förpackningsindustrin, samtidigt som unga kvinnor kastas in i prostitution och utnyttjas av sexturismen.
Med stor beröringskraft drar romanen in läsaren i ett universum där fakta och fiktion sammansmälter i ett imponerande epos om samhällets olycksbarn i vår tid. Parallellt med detta spirar Daniels kärlek
till Dahlia Roig, en upprorisk konststuderande puertoricanska med starka band till en grupp sydamerikanska revolutionärer. När de onda krafterna oundvikligen gör intrång i de utopiska samhällena är det Daniels kärlek som förmår trotsa tid och geografiskt avstånd för att lindra den stora ensamheten.

”Ourania” är en storslagen, komplex roman där flera berättelser och tidsdimensioner går in i varandra på ett mästerligt sätt och olika märkliga människoöden möts i korsningen mellan historia, myt, dröm och fiktion. Med sin stilistiska finess och sitt stundtals ypperliga poetiska språk lockar Le Clézio sina läsare till ett oförglömligt, hisnande läsäventyr i det imaginära ”jordens och himlens rike”.