Efter den stämningsfyllda grafiska romanen ”Eddie Bolander och jag”, som 2005 belönades med Augustpriset, återvänder nu Bo R Holmberg till detta gränsöverskridande format. Tidigare samarbetspartnern Katarina Strömgård har här ersatts av debuterande Björn Nordin , vars renodlade, svartvita teckningar ställs mot korta stycken av Holmbergs kärnfyllda prosa.
Bokens unga berättare Rickard får i uppgift att skriva en fiktiv självbiografi. Han går på folkhögskola, någonstans i Norrland, möjligen Västerbotten, och ska ta igen gymnasiet efter några struliga år med supande och slagsmål. Nu är han ren, något av en enstöring, på väg att plocka ihop bitarna av sitt liv. Spritsuget går då och då som en rysning genom kroppen. Men han håller sig på mattan.
Till den dag han ser Beatrice i‑skoluppsättningen av En midsommarnattsdröm. Det är kärlek vid första ögonkastet. Nu kryper spriten fram, för hur ska man annars ta kontakt med den man gillar? Och det funkar, ända in i‑sängkammaren. Åtminstone om man ska tro den fiktiva självbiografin. Holmberg kan konsten att gestalta en individ genom dennas språk, det vittnar ett flertal av hans böcker om. På litet utrymme ges texten en personlig ton, en stark närvarokänsla. Det är ofta övertygande, genuint, äkta.
I detta sammanhang blir en metafiktiv lek förstås särskilt intressant. Är berättelsen verkligen så äkta och genuin som den verkar? Vad är det som händer, egentligen?
Nordins illustrationer ger stöd åt Rickards berättelse. Texten gestaltas bildligt, det förmedlas en dokumentär känsla. Det är effektivt, en objektiv fond mot vilken det självbiografiska berättandet finner stöd. Läsaren övertygas. Detta har hänt.
En avslutande twist ställer så allt på ända. Är vår berättare inte i själva verket rätt osympatisk? Besatt? Farlig? Finns ens en Rickard? Lögn och fiktion undergår moralisk analys.
Det är skickligt och överraskande, men ändå förvånansvärt enkelriktat. Möjligen saknas ett mer självständigt bildberättande. Bilder som inte bara tolkade texten, utan också bjöd texten motstånd. Hon heter Beatrice är i‑detta hänseende mer en traditionell, illustrerad ungdomsbok, än en grafisk roman. Men en välarbetad och läsvärd sådan.
