Sedan den första berättelsen ”Vad Anna fick se” kom ut 1964 har det blivit ett drygt femtontal Anna-böcker såväl i småbarnsbilderboksformat som i mer traditionellt bilderboksformat. Men urberättelsen om Anna och hennes långa farbror-kompis hade paret Sandberg redan i slutet av 1950-talet publicerat i den konstnärligt och pedagogiskt radikala barntidningen Tuff och Tuss och deras vänner. Den allra sista som kommit nu i höst blev, då Lasse Sandberg gick bort i veckan, Lilla Anna och lilla Långa Farbrorn.
Under 1950 och 60- talen var Lasse Sandberg inte bara verksam som den framgångsrike skämttecknaren herr Sandberg utan som barnbokstecknare. Hans och hustruns berättelser kunde man möta såväl i Hemmets Veckotidningen som tidningen Vi samt på söndagarna Lasse Sandbergs teckningar på Svenska Dagbladets barnsida.
Kombinationen av medvetet pedagogiskt berättande och konstnärligt nyskapande har från början kännetecknat de sandbergska bilderböckerna. Lasse Sandberg gav den modernistiska collagetekniken ett nytt ansikte. I interaktion med Inger Sandbergs berättelser skapade han inte bara den moderna småbarnslitteraturen utan gav den också ett galleri av intressanta vuxna och barn – tänk bara på Runda tanten, Långa Farbrorn och spökpappan
I ett konstnärs- och författarskap som varade i 55 år och med över hundratalet titlar hittar man ett imponerande antal nyskapande verk. Miljöproblematiken levandegjordes med serierutor i Filurstjärna och i böckerna om Pulvret en morfars innerliga och intensivarelation till sitt barnbarn. I ”Perry och osynlige Wrolf” fick den vilda och ångestladdade syskonsvartsjukan ett psykologiskt trovärdigt ansikte.
I höstens bok ”Lilla Anna och lilla Långa Farbrorn” möter vi förutom Anna och Långa Farbrorn även Pulvret och hans morfar. Den uttrycksfullhet som Lasse Sandberg ger åt figurerna är som alltid lika överraskande som imponerande. Att följa hur expressivt Långa Farbrorns känslostämningar berättas genom hans bruna ögon, livliga streckmun och försiktiga kroppsrörelser är fascinerande. De överraskande små dekorativa collageinslagen och de lustiga detaljerna ger läsningen en barnslig lycka. Berättelsen om varför Långa farbrorn måste bli liten visar upp ett härligt sandbergskt klurigt sätt att ta med läsarna in i en modern och barntillvänd pedagogik.
Lasse Sandbergs sista Lilla Anna
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se Läs reglerna i sin helhet










