Lek och allvar, nutid och historia, realism och mystik återfinns i Martin Widmarks stora produktion, som ingalunda inskränker sig till Lasse-Majas detektivbravader. Nu har han börjat på en ny svit, Halvdan Viking-serien, en burlesk historisk berättelse för barn. Den vackert utstyrda första boken ”Hövdingens bägare” har just kommit, flera nya delar är redan skrivna och väntar på sin tur.
Huvudpersonen, den tioårige Halvdan, är snarast en antihjälte, som aldrig kan bli en stor krigare, halt som han är. I stället kan han rimma och väcker beundran för sina kvicka, fast också en smula haltande, tillfällighetsdikter.
Lika klipsk som Widmarks moderna detektiver är han, något som kan behövas eftersom vikingarna karakteriseras som våldsamma och tjuvaktiga och pojken måste hjälpa sin hövding under lekar och tävlingar med folket i grannbyn. Handlingen är snabb och häftig, språket är mustigt och grovkornigt men utan arkaismer så att det är lätt att ta till sig.
Förlaget marknadsför ”Hövdingens bägare” som en Röde Orm för barn, vilket inte stämmer eftersom Frans G Bengtssons språk bygger på understatements, och heller inte behövs eftersom Widmarks bok gott kan stå för sig själv. Den är både informativ och rolig; mycket kunskap leks helt enkelt in. Att hövdingens fina bägare består av glas är exempelvis en speciell finess för att visa hur ovanligt och värdefullt glas var för 1000 år sedan.
Med enkla medel beskrivs också kulturkrocken mellan Östbyn och Västbyn. De kristna i Västbyn är inte snällare men de är rikare och renligare än Halvdan och hövdingen Ragnar.
Illustratören Mats Vänehem, känd bland annat från den stora bilderboken ”Hitta historien,” gör ”Hövdingens bägare” ännu mer åskådlig och livlig genom panoramabilder, översikter, genomskärningar och tokroliga detaljer, som både ansluter sig till berättelsen och berikar den.
Det skall bli intressant att se om Halvdan och hans vän Meia, fiendekungens hjälpsamma brorsdotter, kommer att bli äldre och utvecklas i de följande delarna eller om endast äventyren varieras.
