Vita är flickan som i Sara Lundbergs bilderbok ”Vita streck” (2009) skapade reda i trafiken genom att måla vita streck mitt i gatan. En lektion i trafikvett mötte färg- och symbolmättade bilder där pastösa och vattenbaserade tekniker levde i härlig symbios.

Nya ”Vita streck och Öjvind” har lika konstfulla bilder, men mycket lite av det uttalat pedagogiska, vilket är till bokens fördel. Här fördjupas karaktärsskildringen, och Vita blir en gestalt av kött och blod. Alltjämt målar hon sina streck, och en dag dimper någon rakt ner i hennes färgpyts, sprider färg över hela vägen och gör vita fotspår i oregelbundna mönster.

Det visar sig vara Öjvind, en pojke som följer med vinden där den far fram. Vita blir arg. Det här är ju hennes väg, och här ska det vara streck! Öjvind slår försiktigt ett slag för det krokiga, men Vita vill inte höra på det örat. Rakt fram ska det vara.

De båda gestalterna är känsligt tecknade, särskilt Öjvind, som med sin skörhet och sitt yviga, röda hår får en vibrerande transparens à la Chagall. Rörelse är ett centralt tema i boken, och Lundberg fångar precist vindens färd, med livliga, gråa moln och tunna, vita streck som svischar fram över himlen. Det är en annan typ av streck än Vitas tjocka och raka.

Redan formgivningen av bokens titel på omslaget visar att rörelsens och streckens olika tillstånd är kopplade till Vita och Öjvinds personligheter. ”Vita streck” står skrivet med raka, versala blockbokstäver, ”och Öjvind” med tunn, sirlig skrivstil. Vita är ordning och reda. Långsam och kontrollerad. Öjvind är av ett annat slag. Flyktig och spontan. Vindburen. Han representerar friheten, ett annat viktigt tema i boken som förstärks av detaljer i bilderna.

”Den raka linjen är gudlös”, sa österrikiske konstnären och arkitekten Friedensreich Hundertwasser, som liksom Öjvind föredrog det oregelbundna. I båda Vita-böckerna tycker jag mig se spår av hans formspråk, i gestaltningen av hus, i hur mönster och färger används. Och i nya boken anar jag även en blinkning på idéplanet. Raka linjer är inte allt här i världen. Det finns annat som är viktigare, vänskap till exempel. För trots kontraster och konflikter finner Vita och Öjvind varandra, över en smörgås med leverpastej, gurka och fickludd. Så kan det gå, i en av årets tveklöst bästa bilderböcker.