Gillian Cross är en mycket produktiv engelsk författare som skriver spännande ungdomsromaner i nutidsmiljö, ofta med väl utvecklad psykologi och med inslag av fantasy och övernaturliga händelser.
År 2005 kom ”Den gömda skogen” som var den första delen i en planerad trilogi. I den boken vaknar huvudpersonen Robert upp efter något som liknar en flygplanskrasch. Det visar sig att han i samband med flygresan blivit liten som en skalbagge. Att vara liten i naturen är ingen lek. Robert träffar några andra ungdomar i samma situation och de klarar de stora svårigheterna genom att hjälpas åt.
Det svarta rummet, den andra delen i trilogin, börjar med att Robert på olika sätt försöker stötta småfolket. Perspektivet växlar i de olika kapitlen mellan småfolket där nere och de stora i ”naturlig” storlek däruppe, vilket tydligt anges i kapitelrubrikerna.
Roberts bästa kompis Tom märker att Robert förändrats men blir först inte invigd i Roberts dramatiska småfolksupplevelser eftersom Robert utgår ifrån att han inte ska bli trodd. Så småningom vävs de två planen ihop i en förhistoria där Lorn, den starkaste personen och ledaren för småfolket, visar sig ha upplevt något gåtfullt och obehagligt i sitt tidigare liv.

Berättelsen är komplicerad med flera olika plan både tidsmässigt och fysiskt och författaren har vissa svårigheter att väva samman berättelsens alla delar. Detaljskärpa och psykologisk realism präglar skildringen medan den grundläggande förklaringen till att människorna förvandlas till pysslingar antyds som något vagt övernaturligt. Kanske knyts säcken ihop i den tredje delen.
Den ovan-jordhistoria som så småningom knyts ihop med Lorn, är väldigt hemsk och innehåller grovt övervåld mot ett barn. Det känns viktigt att sådan mänsklig ondska ges en bakgrund och förklaras. Författaren lägger inte tillräcklig omsorg vid det utan väljer en mera actionfylld väg. Förhoppningsvis förbättras även det i den tredje delen.
Trots invändningarna är boken mycket spännande att läsa och innehåller fina skildringar, framförallt av barnens inbördes relationer som utvecklas av de svårigheter de ställs inför. Jag ser fram emot att få läsa den sista delen där jag hoppas att Robert och Lorn - som känt stark sympati för varandra - ska få mötas i skala 1 till 1.