Det första man slås av är den uppenbara motsättningen mellan omslagsflik och försättsblad. Fliken meddelar att Kristina Hultmans skönlitterära debut ”Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay” är självbiografiskt inspirerad. Detta motsägs genast av författaren själv, som i ett litet kursiverat stycke konstaterar att det som kommer att berättas är ”in i minsta detalj” uppdiktat. (På sidan 575 meddelar författaren att formuleringen är lånad från Per Olof Sundmans roman ”Undersökningen”.) Denna om än lilla motsägelse stämmer väl överens med den anda av lite respektlös motsägelselusta som präglar texten i stort, och som faktiskt blir en av behållningarna.
Och visst är det en självbiografiskt baserad bok, där huvudpersonen Clara Örtengrens komma ut-upplevelser i stora drag överensstämmer med dem som Kristina Hultman berättat om, bland annat i en Idag-artikel (SvD 4/2 2008), vilket också dyker upp i boken. Beskrivningarna av Stockholms ibland klaustrofobiska lesbiska community får säkert en extra dimension för den som kan koda av alla fingerade namn och placera händelser och fester på rätt ställe, men även utan inside-kunskap fascineras man som läsare av berättelsen om den medelålders radikalfeministens väg in, på riktigt, i flatvärlden.
Hultman rör sig obehindrat mellan olika tidsplan, där nytt och gammalt blandas och blir till en framrusande textflod som sveper med sig läsaren. Paradoxalt nog är det bokens längd som gör att det fungerar, det ständiga flödet får en nästan hypnotisk effekt. Man tuggar glatt i sig både kärnberättelsen och de oräkneliga sidospåren i form av allehanda vardagsobservationer, barnen, kommentarer till lästa artiklar, vänner, kolleger, böcker och, inte minst, köns-, makt- och identitetsfunderingar.
Mycket av utrymmet ägnas förstås åt den del av identiteten som handlar om vilken eller vilka etiketter man sätter på sig själv och hur Clara, trots att hon kommit ut, inte har någon självklar tillhörighet: ”Befann mig mellan världar. Inte flata på riktigt, men ingen riktig morsa heller.”
Hultman låter undersökandet, och själva undersökningen, stegvis ta mer och mer plats i texten. Inledningsvis är det lite oklart vad som egentligen undersöks, man förutsätter att det skall handla om komma ut-processen, men ramarna verkar töjbara. I slutet av boken skrivs det för första gången tydligt ut vad som egentligen varit undersökningens syfte, nämligen att ta reda på hur det personliga är politiskt i hennes eget och andras liv, men Clara konstaterar också att det kanske inte räcker: ”Finns det inte något mer?”
På den frågan finns en mängd olika svar, men det som Kristina Hultman gjort räcker långt. Att debutera med nästan 600 sidor skönlitteratur är kaxigt, även om man som Hultman är en rutinerad skribent, men ”Undersökningen” håller måttet. Inte för att den når perfektion, eller för att prosan når höga estetiska höjder, utan för att den är öppen, dynamisk och ifrågasättande.
