Radioprogrammet Folkminnen, som tyvärr upphört, var en av P1:s mest älskade och samtidigt mest nyskapande satsningar, på samma gång underhållande och populärvetenskaplig.

Här besvarade folklivsforskarna Bengt af Klintberg och Christina Mattsson frågor om talesätt, sägner och folkseder av olika slag, ofta på ett sådant sätt att lyssnarna uppmuntrades till nya inlägg och synpunkter, som i sin tur bidrog till att kasta nytt ljus över sådant som tidigare verkat gåtfullt eller obegripligt. P1-publiken förvandlades från passiva lyssnare till aktiva medarbetare i forskningens och folkupplysningens tjänst.

Ett urval av lyssnarbreven har nu utgivits med introducerande förord av Mattsson och utredande kommentarer av Klintberg. Det har blivit en bok som är rolig att läsa och samtidigt ger förträffliga inblickar i folklivsforskningens vardag. Också som läsare får man goda möjligheter att medverka i forskningsprocessen genom att själv pröva Klintbergs källor och resonemang.

Som exempel kan vi ta det välkända uttrycket ”ingen ko på isen”. Varför heter det så, undrar en av programmets lyssnare. Kan det ha något att göra med att man i äldre tid hade problem med att transportera kor över fruset vatten? Jo, så är det nog, menar andra lyssnare, som hänvisar till berättelser de hört i familjen om olyckor som inträffat när kossorna under vinterhalvåret kommit ut på is och antingen halkat eller trampat igenom.

Bengt af Klintberg kan emellertid visa att det populära talesättet är första ledet i ett ordspråk: ”Det är ingen ko på isen så länge rumpan är på land.”

Detta ordspråk har i sin tur motsvarigheter i mycket gamla talesätt som betonar vikten av att hålla fast i kosvansen när kossan ger sig ut på farligheter. ”Ho som koen äger, han måste taga i rumpan”, heter det sålunda i Sveriges äldsta ordspråksbok från 1604. Dessutom påpekar Klintberg att ”ingen ko på isen” till sin innebörd är ungefär liktydigt med ”ingen fara på taket”, som också det förekommer i en längre ordspråksform: ”Det är ingen fara på taket så länge skorstenen står” eller ”så länge sotarn är där.”

Lyssnarna visar sig dock kunna smälla den lärde folkloristen Klintberg på fingrarna när denne i radioprogrammet är oförsiktig nog att påstå att en ko på isen måste vara en sällsynthet, eftersom ju korna normalt hålls instängda på vintern.

Här kan nämligen äldre lantbor med rätta påpeka att det förr i världen var mycket vanligt att släppa ut korna på vinterbete, och att det då ganska ofta förekom att korna gav sig ut på isbelagda vattendrag. När samtalet mellan Klintberg och hans radiolyssnare fortsatt en stund, har man lärt sig åtskilligt, inte bara om upphovet till ett välkänt talesätt utan också om den svenska boskapsskötselns äldre kulturhistoria.

Andra frågor som diskuteras i lyssnarbreven är av sådan art att de knappast går att slutgiltigt besvara. Var och när har seden att bära bruden över tröskeln först uppstått? Varför har man i äldre tid gömt barnskor i trossbottnen på nybyggda hus? Vad betyder det språkvidriga uttrycket ”yes box all right”? Varför tror folk att en tupps galande avslöjar var man kan finna en drunknad på sjöbotten? Varifrån kommer den utbredda vanföreställningen att drottning Kristina infört skatan i vårt land på 1600-talet, trots att den tjuvaktiga fågeln bevisligen funnits här sedan stenåldern?

Problemen är kanske inte de mest angelägna som finns i världen, men de har alla en poetisk lyster som stimulerar fantasin och lockar till intelligenta samtal. Klintberg vrider och vänder på lyssnarfrågorna, sammanställer historiska belägg från olika kulturer och tidsperioder, framför mer eller mindre snillrika synpunkter och teorier. Men även i de fall då man ställer sig tveksam till hans lösningsförslag och gärna vill fortsätta frågandet, förblir hans dialog med lyssnarna alltid spännande att följa.

Det här är radio när den som är bäst och humanistisk populärvetenskap när den är som mest engagerande. Det är så bra att det håller också som bok. Låt oss få mer sådant i P1 i stället för det intelligensbefriade tjatter som vissa makthavare på Sveriges Radio inbillar sig att yngre lyssnare vill ha!