I 400 år har sir Simon de Canterville framgångsrikt spökat på sitt slott i England, men när en nymodig amerikansk ambassadörsfamilj köper slottet och flyttar in är det slut med det roliga. Ingen blir rädd, och mot inkräktare med sådan brist på respekt mot traditionerna krävs hårdare tag. Sir Simon sätter igång en kampanj för att få dem ut ur huset, men det går inte riktigt som han tänkt sig.

Oscar Wildes klassiska berättelse om spöket på Canterville har kommit i en vacker nyutgåva illustrerad av Maria Nilsson Thore. En spökhistoria präglad av Wildes bländande humor och härliga satir kräver förstås en illustratör som kan lyfta fram både det gotiska och det komiska, och valet av Nilsson Thore var riktigt lyckat. På det nattsvarta omslaget där vita benknotor kryper in mot mitten bejakas det suggestiva och spöklika, och i bokens svartvita vinjetter blandas långa skuggor med fyndigt obstinata porträtt.

”Spöket på Canterville” har översatts till svenska ett tiotal gånger, och förlaget har valt att trycka Rune Olaussons översättning från 1971. Den är en aning stel, med många långa och krångliga meningar där Wildes humor och språkliga briljans anas mer än känns. Ett lite olyckligt val för en i övrigt så fin och stilren utgåva.