Samtidigt som kärnreaktorer står i brand i ett jordbävningsdrabbat Japan, lämnar Svensk kärnbränslehantering, SKB, in sin ansökan om ett slutförvar för använt kärnbränsle till Strålsäkerhetsmyndigheten.
Den kärnkraft som därmed är dubbelt aktuell, kan i flera avseenden sägas förkroppsliga både samtidens förhållningssätt till teknologi och teknologins egna inre dynamiker. Till att börja med som en manifestation av vår kulturs tilltro till det teknologiska framsteget, till att ingenjörskonst och vetenskap ska förmå lösa alla problem som de själva orsakar. Denna övertygelse är nödvändig för att världens länder, som i dag, ska kunna fortsätta att lägga omkring 10000 ton per år till redan befintliga 200000 ton högaktivt avfall, utan att säkert veta hur dessa skall tas om hand.
En liknande tillförsikt kan utläsas ur SKB:s förslag på hur avfallet skall förvaras i de 100000 år som krävs för att det ska bli ofarligt, en tidsrymd under vilken ett par istider kommer att hinna passera.
Uppgiften är inte enkel; som flera kommentatorer har påpekat är det till exempel oklart hur förvaringsplatsen effektivt ska kunna märkas ut. Med vilka symboler, vilket teckensystem, förmedlar man information över en sådan ofantlig tidsrymd?
Kärnkraften illustrerar också att det som vi uppfattar som den goda teknologin är omöjligt att separera från den onda: så länge det finns kärnkraft kommer det att finnas kärnvapen. Med denna insikt blir idén om teknikens neutralitet svår att upprätthålla – det finns helt enkelt inget gott bruk av en atombomb.
Även andra viktiga aspekter av teknologin framträder tydligt genom kärnkraftens exempel. Dels dess gränsöverskridande karaktär: en kärnanläggnings påverkanssfär är potentiellt långt större än den krets av människor som kan styra dess användning. Dels dess symbios med en viss samhällsstruktur: den högriskverksamhet som ett kärnkraftverk utgör kräver en storskalig, hierarkiskt organiserad politisk ordning för att administreras. Dessutom lägger dess tillhandahållande av energi grunden för ett samhälle helt och hållet avhängigt av detta; oavsett hur farliga eller destruktiva samtliga energikällor skulle visa sig vara, är utrymmet för att ifrågasätta energiberoendet som sådant högst begränsat, av såväl materiella som kulturella skäl.
Slutligen, och kanske viktigast, visar kärnkraften på oförutsägbarheten hos teknologins verkningar.
En medvetenhet om dessa omständigheter bör prägla inte bara vårt förhållningssätt till kärnkraften, utan också till områden som bioteknik och informationsteknologi, och till den teknologiska utvecklingen i stort. Om inte, lär de problem som vi lämnar åt eftervärlden bli ännu mycket större än de som ryms i en bentonitomsluten kopparkapsel.
Kärnkraft avslöjar vår relation till teknologin
KOMMENTAR. Teknologin har sina egna dynamiker som vi måste vara medvetna om ifall vi ska kunna förhindra kärnkraftens skadeverkningar på kort och lång sikt.
19 mars 2011 kl 01:00
Samtidigt som kärnreaktorer står i brand i ett jordbävningsdrabbat Japan, lämnar Svensk kärnbränslehantering, SKB, in sin ansökan om ett slutförvar för använt kärnbränsle till Strålsäkerhetsmyndigheten.
Den kärnkraft som därmed är dubbelt aktuell, kan i flera avseenden sägas förkroppsliga både samtidens förhållningssätt till teknologi och teknologins egna inre dynamiker. Till att börja med som en manifestation av vår kulturs tilltro till det teknologiska framsteget, till att ingenjörskonst och vetenskap ska förmå lösa alla problem som de själva orsakar. Denna övertygelse är nödvändig för att världens länder, som i dag, ska kunna fortsätta att lägga omkring 10000 ton per år till redan befintliga 200000 ton högaktivt avfall, utan att säkert veta hur dessa skall tas om hand.
En liknande tillförsikt kan utläsas ur SKB:s förslag på hur avfallet skall förvaras i de 100000 år som krävs för att det ska bli ofarligt, en tidsrymd under vilken ett par istider kommer att hinna passera.
Uppgiften är inte enkel; som flera kommentatorer har påpekat är det till exempel oklart hur förvaringsplatsen effektivt ska kunna märkas ut. Med vilka symboler, vilket teckensystem, förmedlar man information över en sådan ofantlig tidsrymd?
Kärnkraften illustrerar också att det som vi uppfattar som den goda teknologin är omöjligt att separera från den onda: så länge det finns kärnkraft kommer det att finnas kärnvapen. Med denna insikt blir idén om teknikens neutralitet svår att upprätthålla – det finns helt enkelt inget gott bruk av en atombomb.
Även andra viktiga aspekter av teknologin framträder tydligt genom kärnkraftens exempel. Dels dess gränsöverskridande karaktär: en kärnanläggnings påverkanssfär är potentiellt långt större än den krets av människor som kan styra dess användning. Dels dess symbios med en viss samhällsstruktur: den högriskverksamhet som ett kärnkraftverk utgör kräver en storskalig, hierarkiskt organiserad politisk ordning för att administreras. Dessutom lägger dess tillhandahållande av energi grunden för ett samhälle helt och hållet avhängigt av detta; oavsett hur farliga eller destruktiva samtliga energikällor skulle visa sig vara, är utrymmet för att ifrågasätta energiberoendet som sådant högst begränsat, av såväl materiella som kulturella skäl.
Slutligen, och kanske viktigast, visar kärnkraften på oförutsägbarheten hos teknologins verkningar.
En medvetenhet om dessa omständigheter bör prägla inte bara vårt förhållningssätt till kärnkraften, utan också till områden som bioteknik och informationsteknologi, och till den teknologiska utvecklingen i stort. Om inte, lär de problem som vi lämnar åt eftervärlden bli ännu mycket större än de som ryms i en bentonitomsluten kopparkapsel.
Helena Granström Helena Granström är författare, SvD-skribent och fil lic i matematik.
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se Läs reglerna i sin helhet