Mot omslagets ljust turkos bakgrund syns två små fotbollsspelsgubbar, arm- och fotlösa; den ene med ett försiktigt avvaktande uttryck, den andre med ett leende. Det både grova och uttrycksfulla hos de små figurerna lyckas på ett märkligt sätt fånga känslan i Kristofer Folkhammars debut ”Isak & Billy”. Romanen är ett kammarspel med seriealbumskänsla, utan illustrationer men där texten i stället ger en räcka påtagliga bilder av kärleken som omöjlighet, slagfält och snuttefilt. Bokens olika delar föregås av rader ur sångtexter, alla med kärleksmotiv, och mellan ”Love is a battlefield” och ”Why can’t I be you” ligger Isaks och Billys berättelse.
Romanen byggs upp genom företrädesvis korta kapitel, där de bådas olika personligheter och roller i förhållandet stegvis träder fram. Andra personer saknas, fokus ligger helt och hållet på de två männens privata drama, och omvärlden existerar mest som bakgrund.
De två männen framställs som varandras totala motsatser. Isak är en deprimerad neurotiker, som hela tiden brottas med en önskan om närhet; en önskan som övergår i panik när närheten väl infinner sig. Begär och stress går hand i hand, och den ständiga kampen mellan ytterligheterna, liksom Isaks svårighet att förhålla sig till saker utanför honom själv, skapar ett kroniskt trötthetstillstånd.
Billy å andra sidan är solskensmänniskan som håller Isaks konturlösa familj, som endast beskrivs som ”de anhöriga”, på lagom avstånd; en utåtriktad snygging som sköter allt praktiskt under en ständig ström av glättigt prat och uppmuntrande ord. Där Isaks kropp är blekfet och handlingsförlamad, är Billys vacker och vältränad, hälsan personifierad.
En antydan till den inbördes olikheten ges i deras respektive bakgrund. Det vaga kollektivet av Isaks anhöriga beskrivs med ord som skuld, martyrskap, klagan och misstänksamhet. Billys uppväxt skildras i korta okomplicerade meningar, som matchar hans essens av blank yta: ”Billy talar högt och ljudligt. Billy busringer. Billy blåser ut ljusen. Billy har dekorerat tårtan själv. Billy boy som cowboy. Billy som en flygande hjälte.”
Drivkraften i det omöjliga förhållandet är Billys behov av att hjälpa och ta hand om, och en önskan att fylla det han betraktar som Isaks tomhet. Begäret får en framträdande plats, där sex inte bara är vägen till närhet och den icke-erotiska intimiteten, utan också en viktig del av maktkampen i förhållandet. Det omväxlande gullande och hårda sexet blir både belöning, bestraffning, strategi och en önskan om något som ingen av dem riktigt kan sätta ord på.
Ibland infinner sig känslan av att Isak och Billy mer är omslagets delvis grovhuggna små gubbar än människor. Deras respektive ytterlighetspersonligheter är intressanta, mer som aktörer i en studie av en komplicerad och delvis omöjlig relation, än som fullt utmejslade personer. Trots Folkhammars stundvis nästan överdrivet detaljerade analys av de två männen så ligger framställningen ändå ganska långt ifrån ett mer traditionellt karaktärsskildrande, vilket i sammanhanget inte skall betraktas som något negativt. Kristofer Folkhammar lyckas bra med sitt nyansrika och blottläggande studium av ett förhållande där kärleken är allt annat än lätt eller självklar, eller kanske ens äkta.
