Kärleksskildringar skulle man kunna kalla dem, berättelserna i Yiyun Lis ”Be för mig i tusen år”, men de handlar knappast om ljuv romantik och förälskade par. De känslor som Li beskriver är av annat slag och några lyckliga slut där två blir ett bjuder hon inte på, även om långtifrån allt är tragiskt i hennes litterära universum.
I den inledande novellen, ”Extra”, har farmor Lin gift sig med en sjuk äldre man som hon tar hand om tills han går bort. Äktenskapet var hennes första och det ingicks inte på grund av någon plötsligt uppblommande passion, utan enbart som affärstransaktion. En nyanskaffad fru borde vara pålitligare än en inhyrd sköterska, resonerar mannens söner. Farmor Lin, som aldrig har haft barn och därmed heller inga barnbarn att vara farmor åt, går lottlös ur giftermålet, bortsett från att hon som kompensation efter gamlingens död får anställning på en privatskola där hon möter en liten pojke som blir ersättning för alla dem hon saknat i sitt liv.
Det samhälle som Li skildrar är allt annat än omhändertagande och humant. Tiden är huvudsakligen samma som i författarens roman ”De hemlösa”, som kom på svenska tidigare i år, det vill säga övergångsperioden då Kina lämnade den brutalt förkvävande maoismen för att inträda i klara-dig-själv-kapitalismens era. De nya tiderna ställer stora krav på den enskilda individen, men de medför också tidigare otänkbara möjligheter.
De intima relationerna människor emellan förefaller också ha blivit mer komplicerade när så mycket annat förändrats. Traditionerna, som kommunismen inte förmådde göra upp helt med, sätts på prov och de sviktar under trycket. Svårigheterna drabbar inte bara man och hustru, utan i än högre grad förhållandet mellan generationerna. Herr och fru Su i ”Efter ett helt liv” klarar dock det mesta, trots sorgen över att dottern fötts med svåra psykiska och fysiska handikapp och att sonen undviker att komma hem.
Kärleken till barn är ett ämne som Li ofta sysselsätter sig med och hon gestaltar den på olika sätt. Mest skakande sker det i ”Persimoner” där Li virtuost leder läsaren bort från det förväntade till det oanade genom att låta ett gäng sysslolösa gubbar sitta och samtala om massmördaren Lao Da, en man som förlorade de människor han älskade högst, hustrun och sonen, och vars livsöde blivit förklaringen till elände och olyckor som drabbat hans hemby.
Arrangerade äktenskap hör till den förrevolutionära epoken, men de levde vidare under kommunismen och uppträder i ny skepnad i postmaoismens tidevarv. De öppnar en utväg för dem som kan finna en partner som har utvandrat till USA och är villig att agera tillfällig äkta make eller maka. Det amerikanska frihetsidealet som ger människor chans att välja sina liv formuleras i ett par av Lis historier, som en positiv kontrast till den auktoritära kinesiska maktutövningen och de förtryckande traditionella värderingarna.
Yiyun Li har själv emigrerat från Kina, hon kom för 15 år sedan till USA som student, och man får anta att hennes egna erfarenheter från båda länderna har lämnat visst stoff till de såväl innehållsmässigt som stilistiskt fascinerande berättelserna i ”Be för mig i tusen år”.
Åtskilliga amerikanska författare har skildrat invandrarerfarenheter, men för Li är det samhälle hon lämnat mer centralt och det fångar hon i en djupt originell berättarkonst. Kanske gör engelskan, liksom för en av hennes gestalter, det lättare att förhålla sig till det gamla på vägen mot det nya.
