Poeten Karin Boye, vars dikter under flera decennier varit ensamma hjärtans särskilda tröst, hade inte bara förmågan att inpå sin bara hud formulera den olyckliga kärleken. Hon var också en person med tydlig social begåvning som ingick i och med stor energi tog del i tidens olika konstnärliga, litterära och politiska kamratkretsar. I ett brev till Josef Riwkin, som Boye hade en komplicerad relation med i början av 30-talet, då de båda arbetade i tidskriften Spektrums redaktion, skriver hon: ”Jag undrar mycket vad det är hos somliga människor som gör att de blir öden för sina medmänniskor”. Orden är riktade till Riwkin, men samma undran kan också i hög grad gälla Karin Boyes egen person. Under hela sin levnad tycks hon ha haft en karismatisk dragningskraft på såväl kvinnor som män, med vilka hon delade intressen, passion och intellektuell gemenskap.


Under många år har Pia-Kristina Garde ägnat sig åt att samla in text-och-bildmaterial och göra intervjuer, ett långvarigt eldsjälsarbete som nu resulterat i boken ”Karin Boye och människorna omkring henne”. Boyes liv beskrivs här genom fotografier (många tidigare aldrig tryckta), korta texter och övergripande resuméer. Fram växer bilden av en mångfacetterad och komplex personlighet. I bokens sista inslag, en lång dikt av Augustin Mannerheim, (senast tryckt i Författarnas litteraturhistoria 1978) karakteriseras Boyes sammansatta person med följande vackra rader: ”Det sprängde. Du var älskare. Du var älskarinna. / Du ville vara moder. Du var dansflicka med lärkdrillar och knallröd mun. / Du var undervisare, profet, svartklädd. / Darrande i brynjan var du väpnare hos en sköldmö / i kamp för det rättrådiga”.

En annan av bokens stora behållningar utgör Boyes egna självbiografiska anteckningar från en kurs i psykologi vid Viggbyholmsskolan i slutet av 30-talet. Rättframt och med glasklar självmedvetenhet återberättar hon här barn-och-ungdomsminnen, alltifrån när hon bröt sig in i hönshuset ”för att röra vid de mjuka hönorna”, till religiösa grubblerier och ”tillstånd av ständig extas”.


Boken är ingen litterär biografi i vanlig mening. (Den som söker en sådan har flera andra verk att gå till, till exempel Camilla Hammarströms utmärkta Boye-biografi i Natur & Kulturs serie ”Litterära profiler”). I stället är den en originell och oortodox skapelse som rör sig fritt mellan flera olika genrer; fotobok, levnadsteckning, klippbok. Säkert kan den också fungera som en lättillgänglig ingång till författarskapet och kasta ljus över delar av det. De många fotografierna av familjär och vardaglig karaktär gör att man får känslan av att bläddra i ett personligt fotoalbum, och genom Pia-Kristina Gardes försiktigt ledsagande och personliga kommentarer, liksom frampratade till bilden, kommer man de avbildade nära inpå livet.

I en underbart lekfull bild som också utgör bokens omslag, ses en frimodig Karin Boye i bildens mitt tillsammans med några vänner på en Baumblüte-fest i Berlin 1932. Ett år innan Hitlers makttillträde och nazismens framväxt, den som så starkt kom att påverka Boyes liv, bland annat genom Margot Hanel, den tyska flykting av judisk börd som blev hennes livskamrat under de sista åren. Trots att bilden så tydligt hör hemma i en viss tid, känns den ändå tidlös. Nog kunde den lika gärna vara tagen vid någon av dadaisternas kabaréer på 20-talet – eller, varför inte – i något nutida litterärt sammanhang med queera förtecken?